Idag har vi varit på kalas med släkten. Jag, min man, storasyster och svåger klämde i och sjöng två sånger för det stackars födelsedagsbarnet. Vi hade en ostämd gitarr och en sång hade vi inte alls övat före (det råkade vara precis den sången som vi sjöng tvåstämmigt och som jag skulle sjunga en helt annan version av refrängen). I går då jag och gubben övade här hemma stod jag med händerna för öronen för att inte blanda med hans text och jag var verkligen nervös att jag skulle behöva göra det även idag, men jag klarade mig :). Fast det lät verkligen klanglöst, skyller det lite på den ostämda gitarren. Dessutom dokumenterade mellansystern hela spektaklet med filmkamera, tur att man i alla fall är gift redan för det brukar vara sådana filmer som dras fram till bröllop.
Bortsett från sjungandet så har vi haft en riktigt trevlig eftermiddag (och ska jag vara helt ärlig så tyckte jag nog att det var roligt att sjunga, det var ju publiken som fick lida mest;)). Det är alltid roligt att uppdatera sig med det nyaste släktskvallret, även om ljudnivån ibland stiger till oroväckande decibel-tal i våra försök att överrösta varandra.Skönt var det också att komma hem, stiga ur bilen och sjunka ner till vristerna i issörjan på parkeringsplatsen. När jag väl kom fram till dörren kunde jag konstatera att mina vinterstövlar inte är vattentäta. Men det var inte så farligt, vi var ju ändå hemma redan... Det jag däremot väntar med spänning på är när jag skall halka pladask med baken i en stor vattenpott. För det är inte om det händer utan när. I dag lär det inte bli i alla fall för nu skall jag bara slappa en stund innan det åter blir dags att försöka släpa sig i säng.
Vad det fanns i paketet? En brandfilt... (men det hade ni säkert själva redan listat ut ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar