Förklädet

Vissa dagar är det svårare än andra att få ändan ur vagnen (läs: få symaskinen ur skåpet). Jag hade ju tänkt mig att W skulle sova sin eftermiddagssömn i en halv evighet på grund av den tidiga morgonen, men ack så fel jag hade. Jag hann knappt tänka knappnål innan hon började röra på sig och före Elna var placerad så var vakenheten ett faktum.

Men har jag en gång bestämt mig för att sy ett förkläde så syr jag ett förkläde.punkt. Alla som någon gång har sytt med ett barn i ett-års åldern runt sig vet vilken påfrestning det kan vara, minsta lilla knappnål hittas, var man än placerar saxen så når de upp och symaskinstrampan är en riktig favorit. Det sista småfixet lämnade jag till ikväll, men modellen har tyvärr (eller tack och lov) gått och lagt sig, så det blir lite "platta" bilder i stället.

Bilden på bröstfickan hade jag en tydlig föreställning av hur den skulle se ut (en grön prinsessbakelse med ett körsbär på) och jag var störtsäker på att en sådan bild hittar man ju direkt. Men efter att ha googlat hundratals och åter hundratals bakelse-bilder och bara blivit snålare och snålare så fick jag se mig besegrad och så fick denna bild duga istället. Det kommer säkert att bli en hel del förkläden till under dotterns uppväxt, så prinsessbakelsen får komma med i något senare skede.

Hamnstrejken tog ju annars slut idag... Men jag har ännu inte bestämt mig om jag skall börja äta choklad riktigt än (för er som inte hängde med här kan jag berätta att jag bestämde mig i måndags att hålla mig borta från choklad lika länge som stuvarna håller sig borta från hamnarna). Gubben, den svikaren, hade förstås köpt en fazers blå åt mig, för säkerhets skull som han påstod... Att han inte kan lära sig att har man choklad så äter man choklad, har man ingen choklad så kan man inte äta någon choklad. Kanske jag tar en liten, liten bit ikväll. Favoritjeansen gick faktiskt fast imorse, med nöd och näppe, men det gick ;).