Föräldraskap...eller hur var det nu?

Efter en timmes kämpande fick vi till slut dottern att somna...förstås mitt på mitt täcke på min säng *suck*. Hon kommer att få sova där precis så länge hon sover, utan att jag kommer att göra det minsta försök att rubba på henne, om jag så skall sova på soffan hela natten.

Livet som förälder blev kanske inte exakt så idylliskt som man först hade tänkt det. Före vi hade barn så visste jag nog precis hur man skulle uppfostra ett litet knyte (man har väl sett hur enkelt det går för Supernanny). Somnar inte barnet på kvällen? Var envis två kvällar o så ser du genast resultat, lägg barnet på nytt o på nytt o vips så sover det utan minsta knyst... Äter barnet inte? Låt det vara hungrigt några måltider o visa inte att du blir upprörd o vips så äter barnet allt vad du serverar plus lite till... Gnäller barnet om minsta småsak? Sätt dig ner på huk i höjd med barnet o förklara lugnt o sansat hur det skall bete sig o vips så uppför sig ungen som en liten ängel...

Eller hur var det nu? Jag kan lugnt konstatera att jag tar tillbaka varenda råd o tips o förnuftighet som jag har delat ut före Willa Wild såg dagens ljus. Nu är det nog mera djungelns lag som gäller här hos oss - varje överlevd dag är ett gott tecken. Våra kvällar går ut på att med så lite gnäll som möjligt från mamma, pappa och barn få alla i säng. Måltiderna är rena rama cirkusen av underhållning för att få i lurat dottern några skedar mat. Raseriutbrotten ignoreras oftast o dottern får i stort sett göra vad hon vill så länge hon inte skadar sig själv eller nån annan... Curlingförälder? Jag? Nähe då...eller hur var det nu?

En sak vi i alla fall kan vara stolta över är hur potträningen framåtskrider. Utan att vi har behövt anstränga oss destu mera har vår lilla sötnos blivit så duktig att hon kissar på pottan flera gånger per dag redan :). Förstås står både mamma o pappa där o applåderar av förtjusning...så till den milda grad att när man säger ordet "potta" så svarar dottern med "po" o klappar händerna.

Curlingförälder? Okej, jag erkänner...men då hon blir tonåring, då ska hon nog vara den mest väluppfostrade högstadieleven i hela skolan... Eller, hur var det nu?