onsdag 31 mars 2010

Påskpynt e grymt

I år hade jag nästan glömt bort påsken (jag skyller det på snömängden). Hade ju tänkt ta in lite videkvistar så där för en vecka sedan, men det har jag alldeles glömt bort så nu får vi nöja oss med dotterns snart halvmeter höga påsk(korn)gräs. Vi får hoppas att inte gräset går samma öde till mötes som basilikan i krukan bredvid. I går passade jag på att gallra lite små späda basilikaskott medan dottern såg på (dumt gjort, jag veeet!). Så i morse när jag var i köket hörde jag glada och entusiastiska "Oj,oj,oj,oj"... Jag kunde snabbt lista ut att det var fara å färde och som vanligt hade jag rätt. Dottern hade lyft basilikakrukan på vår vita vardagsrumsmatta och gallrade vilt. Jag lyckades rädda två små skott. Mattan var förstås full med mull, men eftersom vi hade glömt att vattna vår lilla odling i går så var den så pass torr att det gick att dammsuga upp.

På eftermiddagen påskpyntade vi lite (och jag menar lite), jag har svårt att bestämma mig vad jag tycker om påskpynt. Å ena sidan är det uppiggande med lite glada färger och skojiga figurer men å andra sidan blir det lätt kaotiskt. Så vi plockade fram två kycklingar, en höna och två harar. Hararna är verkligen mina favoriter, eller var, kanske passar bättre. Kaninkillen tappade jag på bordet så hans huvud föll av och limmet hade inte ens hunnit torka innan dottern smällde ner kaninflickan i bordet så att även hennes huvud (kaninens alltså) rullade. Jag har ännu inte orkat motivera mig (eller maken) att limma fast huvudet, så nu står hon på bordet med ett påskägg under armen och huvudet bredvid sig. Jag kallar det en modern installation.

I kväll har jag masserat gubben 45 minuter. Vi gick en massage-kurs i höstas, men har varit lite slöa senaste tiden (någonting som verkligen märks i stela och sjuka axlar). Men idag orkade jag samla tillräckligt med kraft för att ta tag i saken. Jag måste nog säga att jag inte förstår dem som vill arbeta som massör, det är så tråkigt och dessutom blir man själv så sjuk i axlarna (det beror väl antagligen på min teknik (eller snarare dess obefintlighet)). Sanningen är att jag skall till stan imorgon, till både en inrednings- och en blomsteraffär, så det gäller att samla ordentligt med poäng nu före ;).

Nu skall jag slappa i soffan en stund med påskhäxe godis... (Dagens tips förresten; Köp inte godis till påskgummorna en vecka på förhand, i så fall hinner det ta slut många gånger om ;))




måndag 29 mars 2010

Ägg-rörigt med rörmokare



Jag försöker muntra upp mig med lite bilder av påskgodis idag. Ifall veckan fortsätter lika rörigt som den har börjat så lär nog bilderna vara det enda som återstår av påskgodiset när påsken väl är här. Rörigt är ordet ja. Som jag tidigare nämnt så har vi haft en läckande wc-bytta och kökskran. Wc-byttan fixades utan destu större problem i fredags, men idag var det kranens tur. På förmiddagen knackade vaktmästaren och rörmokaren på (jag hade i alla fall fått kläder på mig, många dagar studsar jag på med pyjamas hela förmiddan). Nu skulle alltså kökskranen fixas. Jag och dottern läste böcker i vardagsrummet eftersom hon var minst sagt skräckslagen av gubbarna som plötsligt invaderade vårt kök. När det hela var fixat och de hade tackat för sig så hade vi i stället en sned och repig kran. I och för sig skulle vaktmästaren komma tillbaka (på obestämd tid, så här sitter jag och väntar) för att fixa delen som blev repig, men snedheten sa de inget om. Och så länge har jag varit med i gamet att jag vet att gubbar oftast inte ser (eller bryr sig) när något är snett. Jag kan ju lugnt konstatera att jag hellre skulle ha haft en kran som droppade lite när man hade i gång diskmaskinen än en kran som man får nackspärr av att titta på.



Varför känns det då som en déjà vu -upplevelse!? Högst troligen för att i vår förra bostad hade vi ett plastskydd till ett lysrör i köket som var sönder. Nya fanns inte att fås, så en elektriker kom för att byta ut lamporna (lysrör under skåpen). Resultatet den gången var en sned lampa, ett hål i väggen, ett hack i köksbordet och ett smutsigt golv. Den gången skulle jag också ha föredragit att ha en lampa utan plastskydd på. Nu kommer jag aldrig mer att klaga på något som inte är direkt livshotande. I stället drömmer jag mig bort till vårt nya hus med raka kranar och snygga lampor.



Nu skall jag (på alldeles egen hand) försöka fixa till de fula hålen i väggen i vardagsrummet så jag sedan får hänga upp mina nya bokstäver. Misslyckas jag har jag i alla fall bara mig själv att skylla ;).


Den häftiga "äggskålen" som påskgodiset finns i är av märket Holmegaard (design av Michael Bang). Vi fick skålen i bröllopspresent av mina faddrar som bor i Danmark. Tyvärr glömmer jag ofta bort att använda den, men alltid till påsk får den flytta fram! Glaset med det stora ägget i är från Pentik. Dessa glas är i flitig användning hos oss året runt.

söndag 28 mars 2010

Släktkalas

Idag har vi varit på kalas med släkten. Jag, min man, storasyster och svåger klämde i och sjöng två sånger för det stackars födelsedagsbarnet. Vi hade en ostämd gitarr och en sång hade vi inte alls övat före (det råkade vara precis den sången som vi sjöng tvåstämmigt och som jag skulle sjunga en helt annan version av refrängen). I går då jag och gubben övade här hemma stod jag med händerna för öronen för att inte blanda med hans text och jag var verkligen nervös att jag skulle behöva göra det även idag, men jag klarade mig :). Fast det lät verkligen klanglöst, skyller det lite på den ostämda gitarren. Dessutom dokumenterade mellansystern hela spektaklet med filmkamera, tur att man i alla fall är gift redan för det brukar vara sådana filmer som dras fram till bröllop.

Bortsett från sjungandet så har vi haft en riktigt trevlig eftermiddag (och ska jag vara helt ärlig så tyckte jag nog att det var roligt att sjunga, det var ju publiken som fick lida mest;)). Det är alltid roligt att uppdatera sig med det nyaste släktskvallret, även om ljudnivån ibland stiger till oroväckande decibel-tal i våra försök att överrösta varandra.

Skönt var det också att komma hem, stiga ur bilen och sjunka ner till vristerna i issörjan på parkeringsplatsen. När jag väl kom fram till dörren kunde jag konstatera att mina vinterstövlar inte är vattentäta. Men det var inte så farligt, vi var ju ändå hemma redan... Det jag däremot väntar med spänning på är när jag skall halka pladask med baken i en stor vattenpott. För det är inte om det händer utan när. I dag lär det inte bli i alla fall för nu skall jag bara slappa en stund innan det åter blir dags att försöka släpa sig i säng.

Vad det fanns i paketet? En brandfilt... (men det hade ni säkert själva redan listat ut ;))

lördag 27 mars 2010

WE


Jippie... Påskgräset (som inte är något påskgräs enligt min kräsne man) har vuxit sig riktigt högt redan. Dottern är flitig med att vattna och bjuder generöst vatten ur sin tuttflaska nu som då.

Idag har det annars hunnits med en hel del. Jag var en sväng in till stan och hade tänkt inhandla ett "&" (väggbokstav att hänga i vardagsrummet). Tyvärr var "&" slut och efter att ha stått och tittat en stund på de några bokstäverna som fanns kvar bestämde jag mig för kombinationen "WE". Nu är de alltså äntligen inhandlade (efter att vi har bott här två månader!? och antagligen tar det två månader till innan vi har fått upp dem på väggen ;)). jag hittade också en hel del kläder åt dottern i stan (regnkläder, vårhalare och en vårjacka). Bäst tyckte hon nog om regnjackan med Lille Skutt på, för den har hon traskat runt med hela kvällen. Så nu är det att hoppas på att det varma, regniga, klottiga, leriga vädret håller i sig för jag tror inte hon går med på att ha några andra utekläder de närmaste veckorna.


Vi har också gjort el-planering till huset med gubbens bror idag. Jättejobbig om ni frågar mig...med el-planeringen alltså! Det är så svårt att föreställa sig utgående från små platta ritningar hur man skall ha det. Till sist var hela pappret fullt med streck, kryss, bollar och bokstäver kors och tvärs... att koppla något efter den ritningen kan bara betyda katastrof (typ att man tänder kökslampan i något av sovrummen på vinden, eller att det enda TV-uttaget finns i badrummet...). Jag vet så bra hur jag vill ha det, egentligen, men det är så svårt att få ner det på papper och ännu svårare att övertyga någon annan (främst gubben) om att mina ideér är riktiga genidrag.

Vi hade också ett snabbesök av syster, så hon fick se hur det går till när en 1-åring skall äta tacos (inte helt vanliga tacos förstås, utan lite special-tacos). Dottern äter denna maträtt så gladeligen, men sedan får man göra kökssanering och tvätta upp hela flickan. Det skulle inte ha förvånat mig om vi skulle ha hittat tomatbitar i blöjan. Näe, jag tror nog vi fortsätter att mata henne ännu några år... Hoppas att det finns någon lärare som är villig att mata sedan när hon börjar skolan :)

Tack och God Natt, i morgon blir det släktkalas :)

fredag 26 mars 2010

Har haft en riktigt härlig dag idag med massor av skratt och gamla minnen. Jag och dottern har tillbringat hela dagen tillsammans med mina två systrar och en systerdotter. Medan småtjejerna sov passade vi på att prata gamla tider och vad passar inte bättre då än att kolla upp gamla gemensamma bekanta på vår allas facebook. En riktigt superdag alltså!

Sedan avslutade vi systerdejten med att klämma i med en gemensam sång (=körövning inför ett kalas vi ska på på söndag). Jag måste väl medge att jag hör till den kategorin som sjunger hellre än bra. Det innebär att skulle jag vara med i Idol (vilket aldrig i detta livet skulle hända men) så skulle jag inte vara en av dem som käftar emot juryn när de påstår att jag låter som en hes gammal burhöna som försöker sig på ett parningsläte. Jag varvar friskt mellan någon sorts normal stämma, falsett och en lite hes, raspig röst (och försöker ivrigt övertyga både mig själv och publiken om att det är min avsikt att få till så många olika läten som möjligt på en och samma gång). Nåja, jag behöver inte sjunga solo i alla fall och någon annan behöver nog inte heller vara rädd att få sin stämma hörd eftersom dottern högljutt doade "Bä,bä" hela sången igenom när vi övade. Kalabalik är nog det ord som bäst beskriver den rådande stämningen när våran familj sluter upp nu för tiden.

I vår familj verkar vi också ha någon sorts panik över att bli utan dopp till kaffet (gottegrisar som vi är). Idag var jag faktiskt enda som inte hade bidragit till den saliga röran. Mamma hade tagit upp bullar ur frysen, pappa hade inhandlat färska wienerbröd, äldsta syster hade bakat egenkomponerad mandelmasse-kaka och mellan syster hade smugglat in engelska bakelser. Så nu sitter jag här med proppfull mage, sockernivån på topp och är ändå så snål på min Toblerone... Funderar jag en stund till så kommer jag nog på nån vettig orsak till varför jag skall få ta ännu en bit till i kväll. (Om inget annat funkar så kan man alltid köra med Alfons "Jag är ju så liten, kan inte förstå, jag tar väl en kaka, jag tar kanske två...". En gång lillasyter, alltid lillasyster. En gång kakmonster, alltid kakmonster)

Söt helg till all läsare :)

torsdag 25 mars 2010

Choklad och Award


Chokladstrejken är över för denna gång... Efter att ha blivit överöst med choklad i olika former från världens alla hörn de senaste dagarna så har jag kommit underfund med att min omgivning inte känner sig riktigt bekväm med mitt strejkande. Och visst kan jag väl medge att mitt humör har haft en ordentlig svacka de senaste elva dagarna (åh, vilket sammanträffande, exakt lika länge som min strejk höll i sig!?). Så idag har jag avnjutit tre stora vitchoklad Toblerone bitar... Men förresten, det kanske inte ens räknas till kategorin choklad, kakaoprocenten är nog väldans låg i vitchoklad, jag tror bestämt att jag kan ta en bit till ;).

Dottern har också blivit en hel garderob rikare. Snälla moster hade shoppat en hel påse full med England-kläder (till samma pris som pappan hade köpt ett par jeans för). Så klädprovning har vi haft här idag minsann. Vårt lilla modelejon hittade nog sina favoriter i märkesjeansen som pappa inhandlat samt den tuffa Mimmi Pigg t-shirten från England. Jättesöt var hon där hon stod med händerna i fickorna och speglade sig :).

Idag blev jag också tilldelad min alldeles första bloggaward av Hvita Hjärtat, stort tack för den :)

Awarden går ut på att jag ska berätta om saker som gör mig glad.

Jag blir glad av:

  • att vakna på morgonen mellan de två personer som jag älskar allra mest; min dotter och min man
  • choklad
  • havet och fiskmåsar
  • presenter och överraskningar
  • blommor, att plantera och se något nytt växa fram
  • att få vara bland familj och vänner
  • att få vara ensam i bland
  • att dansa och sjunga

Nu är det meningen att jag ska skicka vidare denna award till andra bloggare, men det verkar som att de flesta redan skulle ha fått den ;). Så i stället önskar jag mina läsare många glada stunder med läsning här hos mig :) Keep smiling!

(Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet... Willa Wery Wild`s nya jeans är av märket Claire DK)

onsdag 24 mars 2010

En tomatröd handlerskas bekännelser...

Ännu en stormig dag i mitt liv har passerat, ibland frågar jag mig nog om det bara är till mig som orkanvindarna hittar. Egentligen gick hela början av dagen riktigt bra (om man bortser från att både wc-byttan och kökskranen började läcka, men det är ju sånt man får räkna med när maken befinner sig på annan ort). Efter att ha städat klart for vi till mommos en stund på eftermiddagen där vi njöt av det härliga vårvädret. Eftersom dotterns tålamod till och med är kortare än mitt så hann vi med en hel del (sparktur, pulkaåkning, solande på bastu-verandan, snöskottning osv).

När kylskåpet har gapat tomt på sånär en halv ketchupflaska och en möglig ost (i och för sig med märket Aura på men ;)) de senaste två dagarna så hade jag inte något annat val än att åka och handla ikväll. Som tur fick dottern stanna hos mommo, så jag fick i alla fall fara själv. En riktig noja som jag har är att jag är livrädd att jag skall stå i kassan och märka att jag inte har plånboken med. Därför kollar jag varje gång jag kommer in i en affär (och ca fem gånger medan jag handlar) att jag har börsen med. Eftersom lill-tjejen ser ett stort nöje i att plocka ut bankkort, körkort samt diverse stamkundskort i prydliga högar på golvet direkt hon får tag på min plånbok här hemma så har min noja antagit nya breddgrader; jag måste nu också naturligtvis kontrollera att jag har bankkortet med. Sagt och gjort, i butiken kollade jag hit och kollade dit och allt verkade vara i sin ordning. Gladeligen stack jag ner kortet i kortläsaren vid kassan och knappade in rätt kod med resultat : Kortet inte godkänt. Prövade en gång till och samma resultat... Med ansiktsfärg som den mognaste tomat flög hundratals tankar genom huvudet tills jag kom på en snilleblixt; jag kan ju använda stamkundskortet att betala med. "Det går bra", sade kassafröken, "beroende på hurudant kort du har". Hundra tankar till flyger i min nu överhettade stackars hjärna, varav speciellt en röst gjorde sig hög: "Jag har bara parallellkort till gubbens kort!!!" Som tur (lite tur kan jag också ha ibland) så kunde jag ändå betala med det. Skamsen som en vissen tulpan kastade jag ner alla mina varor huller om buller i plastkassarna o småsprang sedan till bankomaten för att kolla hur det riktigt stod till. Den mest självklara saken i världen förstås varför kortet inte funkar; det fanns inte tillräckligt med pengar på kontot!!! Tanken hade inte ens slagit mig att det kunde vara så som det låg till! Jag hade glömt att flytta över mellan kontona (vi har flera olika med mer eller mindre pengar på, ekonomin hålls mer balanserad i detta hushållet då)!

Och nu sitter jag här med denhär känslan att jag skulle vilja säga åt kassatanten och de som stod efter mig i kön att jag är absolut inte pank, bara lite glömsk! (I och för sig tänkte de nog inte alls så mycket på det som jag föreställer mig att de gjorde där jag stod med hela rullbandet fullt av mjölkpaket, blöjor, tulpanbuketter, kex, yoghurtar m.m.m.m.). Nå, bättre lycka nästa gång, då har jag ännu en sak till att kolla (först kontot, sedan plånboken, sedan bankkortet och så repetera koden fem gånger innan jag slutligen får gjort det jag ska) Tvångstankar? Vad är det? Nu ska jag räkna baklänges från 100 två gånger innan jag kryper ner under täcket... God Natt ;)

tisdag 23 mars 2010

Uteplats

Jag tycker faktiskt lite synd om min man som måste spendera kvällen på shopping i Stockholm, vi är ungefär lika ointresserade av sådan sysselsättning båda två (och nej, jag är inte ironisk!). Min önskan om att han skulle komma hem med ett älghorn åt mig att hänga ovanför "apparaten som vi inte har" kommer knappast att gå i uppfyllelse. I bästa fall har han i alla fall hittat något klädesplagg åt dottern (med hans kännedom om barnklädstorlekar kan det väl hända att det passar lika bra på mig).

Här hemmavid har vi haft en bra dag. Förmiddagen spenderades med bus hos kusinerna. På eftermiddagen hade vi lite kvalitetstid = mamman vilade upp sig vid datorn och dottern sov i vagnen. I kväll har vi varit till mommo o moffas där jag arbetade mig svettig med en uteplats i snö. My sister från the UK är nämligen på hemåtkommande så jag fixade något exotiskt nu då vi ändå har så mycket snö, (med en idé som jag lånade från Mitt Skärgårdsliv). Sedan satt vi där på en fårfäll och njöt av saft och kex. Finländsk vinter när den är som allra bäst. Tyvärr hade jag inte med nån kamera, men jag känner på mig att det kommer att bli fler picknickar i vårt nya uterum, så nästa gång ska jag vara beredd :).

måndag 22 mars 2010

Örtagård

Idag planterade jag lite örter (persilja, basilika och smörgåskrasse). I fjol gjorde jag ett liknande experiment som misslyckades totalt (gräslöken liknade visset påskgräs, basilika bladen växte sig hela 5 cm höga och persiljan löd under tortyrmetoden "undervattning - övervattning"). Den lilla skörden vi fick av fjolårets örtodling var i alla fall uppskattad, alltid gott med egna råvaror i maten!

Så nu har vi vår lilla odling i vardagsrummet. Jag har redan gått flera gånger och tittat ifall något enstaka litet frö skulle ha börjat spricka (otålig? jag?), men än har inget hänt. Det ska i alla fall bli härligt med lite grönska i kontrast mot det massiva snötäcket utanför fönstret (=allt som har rasat av vårat tak de senaste dagarna).

Tillsammans med dottern planterade jag också påskkorn i en kruka. Jag hade förberett lite med mull och sådant medan hon sov, så hon fick plocka dit fröna, klappa lite på ytan och hjälpa till med vattningen. Ibland tänker jag att hon kanske är lite för liten ännu (1,5 år) för att hjälpa till med allt möjligt (plantera, baka pepparkakor osv), men tillika så märker man ju att hon tycker om det. Det första hon visade åt pappan när han kom hem från arbetet var krukan med "på" som hon kallar påskgräset :). Vi har krukan placerad på ett lågt bord, så hon kommer bra åt den, och som jag misstänkte så tog hon snabbt tillfället i akt. När jag var i köket och lagade mat hörde jag då hon plötsligt sa "Här" med bestämd röst, då hade hon tagit krukan och placerat den i en av våra ljusbeiga soffor *oooops*. Det gick i alla fall bra och sedan dess har hon inte rört den, så kanske den får stå kvar på "lilla bordet" så hon kan kika lite i den ibland för att se om det har börjat hända något.


I morgon sticker gubben iväg på arbetsresa två dagar, så då är det föräldrafritt som gäller :). Jag tror nog att det kommer att gå riktigt bra, vi har mycket program inbokat så tiden inte ska bli så lång. Och om vi inte kommer på något annat kan vi ju alltid sätta oss och se på då våra odlingar gror ;).

söndag 21 mars 2010

Byggmässa

Idag var vi på byggmässa, vilket var en stor besvikelse. Jag kan inte exakt säga vad jag väntat mig, men lite mer än typ bilder på hus. Höjdpunkten (för mig i alla fall) var en gullig mögel-hund som stod på en scen med sin husse...det säger kanske lite om det krassa utbudet. Vi träffade makens kompis och min moster med man, men det tycker jag man borde kunna göra också utan att behöva betala 10 euro / person. Bergsvärme-borrning beställde vi, så det blir fixat i maj (oj, oj vad det drar i hop sig, några veckor till och sedan är vi inne i en hejdundrande byggrambambula!).

Det hanns också med ett snabbt besök till HM där jag fyndade på barnavdelningen. Två jackor blev saldot (en till W och en till mig). Känns aningen knasigt när små, spinkiga fjortisar springer runt på damavdelningen och förgäves försöker hitta nåt som skall få dem att se ut som femton minst.. och själv strosar jag runt bland barnkläderna och är överlycklig över hur mycket snyggt det finns, som dessutom är betydligt billigare än på vuxensidan.

Som jag redan tidigare har nämnt så är vår dotter inte överförtjust i att äta, man kan nog säga att det är det allra värsta hon vet. Som distraktion brukar vi gå till väga så att endera föräldern sitter o sjåpar sig med Duplo-figurerna medan den andra lassar in mat. Ikväll var det jag som stod för spexet och kom på den briljanta idén att visa (och härma) hur olika djur äter... Dottern skrattade åt giraffen, elefanten, fåret, hästen, katten och lejonet men sen när vi kom till grisens smaskande såg hon fundersam ut. Sedan härmade hon mig med stor precision och när jag berömde henne och frågade vem det är som äter sådär kom ett klockrent svar: "Pappa!". (kanske det ligger nånting i det att sanningen får man höra av barn och fyllon ;)

lördag 20 mars 2010

Bloggarbordet...

De flesta möbler som vi har kommer att få flytta med oss in i nya huset, men en sak som definitivt inte får komma över tröskeln är vårt avskyvärda databord. Och vem vet om det inte till och med blir utslängt redan innan flytten. Körsbärgsfärg = blä!

Detta Alve-bord från ikea kommer istället att tas emot med öppna armar. Eftersom alla övriga möbler som vi skall ha i det kombinerade data/sy rummet är vitmålade så kommer detta mörka att utgöra en fin kontrast (hör på henne va, låtsas brodera texten som värsta inredningsbloggaren ;)). Jag är iaf störtförtjust i detta bord. Gubbens kriterier för nästa databord är väldigt små: det bör finnas åtminstone en låda. Alltså uppfylls de kriterierna med råge. Att det dessutom har en annan färg än vitt är också något han lär bli förtjust över. Såld! Om 1,5 år sitter jag personligen och skriver blogg vid detta bord i ett vitt, fräscht rum med utsikt över ortens hembygdsmuseum. Me Like :)

Kalas o färgrika ben

Det bästa med en dag som startar trögt och tråkigt är ju att den bara kan bli bättre vartefter den lider. Här har det mesta varit grått o slaskigt idag; väder, humör och motivation. Gubben befann sig halva dagen ute på en kobbe slirande med en Zetor och hemmavid har vi sett Barbapapa på minst sju olika språk (försvarar det med att jag vill stärka dotterns tolerans för mångkulturellt redan i unga år).

Kvällen var definitivt en höjdpunkt (åtminstone för W) när vi var på kusinens o bästisens 2-årskalas. Dottern njöt verkligen av det massiva utbudet av leksaker, goda kex och andra barn att titta på (roligaste var kanske att titta på mamman när hon lekte charader med 4-års kusinen. Har ni nån gång försökt föreställa skalman!? Det är omöjligt kan jag berätta!). Efter kramar o "baj baj" hit och dit så halkade jag förstås på trappan på väg ut och hann bara tänka "Yes, jag fick tag i dörren" före jag smällde dörren rakt på knät...*pling* ännu ett blåmärke rikare. Men jag tycker ju om blått, så det är nästan så jag föredrar det framför denhär grådaskiga tonen som annars tycks vara typisk för årstiden. Lovar mig samma sak som x antal tidigare år... Inkommande sommar ska jag vara så brun, så brun (inget fusk alltså, solarier o brun-utan-sol är bannlysta, äkta vara ska de va, hjälper inte det så smetar jag väl in mig med chokla`). Nu märker jag själv att tankarna flyger snabbare än visheten, så det är bäst att avsluta och säga God Natt, Tack för att Du hittade hit :).

fredag 19 mars 2010

Förklädet

Vissa dagar är det svårare än andra att få ändan ur vagnen (läs: få symaskinen ur skåpet). Jag hade ju tänkt mig att W skulle sova sin eftermiddagssömn i en halv evighet på grund av den tidiga morgonen, men ack så fel jag hade. Jag hann knappt tänka knappnål innan hon började röra på sig och före Elna var placerad så var vakenheten ett faktum.

Men har jag en gång bestämt mig för att sy ett förkläde så syr jag ett förkläde.punkt. Alla som någon gång har sytt med ett barn i ett-års åldern runt sig vet vilken påfrestning det kan vara, minsta lilla knappnål hittas, var man än placerar saxen så når de upp och symaskinstrampan är en riktig favorit. Det sista småfixet lämnade jag till ikväll, men modellen har tyvärr (eller tack och lov) gått och lagt sig, så det blir lite "platta" bilder i stället.

Bilden på bröstfickan hade jag en tydlig föreställning av hur den skulle se ut (en grön prinsessbakelse med ett körsbär på) och jag var störtsäker på att en sådan bild hittar man ju direkt. Men efter att ha googlat hundratals och åter hundratals bakelse-bilder och bara blivit snålare och snålare så fick jag se mig besegrad och så fick denna bild duga istället. Det kommer säkert att bli en hel del förkläden till under dotterns uppväxt, så prinsessbakelsen får komma med i något senare skede.

Hamnstrejken tog ju annars slut idag... Men jag har ännu inte bestämt mig om jag skall börja äta choklad riktigt än (för er som inte hängde med här kan jag berätta att jag bestämde mig i måndags att hålla mig borta från choklad lika länge som stuvarna håller sig borta från hamnarna). Gubben, den svikaren, hade förstås köpt en fazers blå åt mig, för säkerhets skull som han påstod... Att han inte kan lära sig att har man choklad så äter man choklad, har man ingen choklad så kan man inte äta någon choklad. Kanske jag tar en liten, liten bit ikväll. Favoritjeansen gick faktiskt fast imorse, med nöd och näppe, men det gick ;).

Pyjamaspåse

Bestämde mig för att påsen som dottern fick skall få tjäna som pyjamaspåse ett tag. Mest därför att färgen matchar så bra med hennes sängöverkast. Sedan jag hängde upp den igår, har hon dock varit och plockat ner den otaliga gånger, så snart lär jag nog tröttna på att ständigt hänga upp den igen :)

Vi vaknade redan 6.00 i morse vilket betyder att dottern sover extra länge nu på dagen...då jag dessutom städade färdigt redan igår så skulle jag nu för en gångs skull ha massor av tid att sitta vid symaskinen eller hitta på något annat pyssel... Men motivationen vill inte riktigt infinna sig.

(Påsen är delvis ännu en idéstöld av min kreativa storasyster, påsar brukar jag nog fixa själv, men idén att sy fast en tygbit med tygtryck på så har jag direkt importerat av henne ;))

För alla dem som tycker om hjärtan (eller inredning överlag) så pågår en tävling hos Lottas home, där man hinner vara med ännu idag. Första priset är ett fint trähjärta. Är man inte intresserad av tävlingen är sidan ändå värt ett besök om man som jag har lite svårt att finna motivation ibland ;).

torsdag 18 mars 2010

Go with the Flow

Tro`t eller ej, men vissa dagar har även denhär mamman flyt. Dagen började klockan 9.00 i morse (!!!), och det kändes sannerligen ovant. Dotterns blöja hade sprungit läck i vår säng, men jag hade ju ändå tänkt städa och byta lakan idag (annars brukar det alltid inträffa natten efter att man just bytit lakan)... dessutom *trumvirvel* så hade vi fortfarande kvar engångs-skötunderläggen som vi bäddat med för säkerhets skull efter förra veckans spykalas, med andra ord klarade sig madrassen galant.

Efter en något sen frukost så segade vi oss ut på "kvarterspromenad"... Helst skulle jag ha skjutit upp det till kvällen, men så tänkte jag att gör jag det nu så har jag det gjort. Och fast än jag ibland tyckte det kändes som tuggummi under vagnshjulen, så tror jag faktiskt att det skulle ha gått ännu trögare ikväll med tanke på snö-ovädret som härjar där ute.

Måste ju även skryta lite på vår 1-åring, som idag direkt då jag började dra lakanen ur sängen hämtade dammsugaren ur städskrubben. Inte illa, bara ett år och redan bättre slutledningsförmåga än farsgubben sin (eller så beror det bara på att hennes kära mor dammsuger och städar lite överdrivet ofta ;). Nu ska det iaf bli skönt att få krypa ner mellan nytvättade lakan... och ännu skönare att få vakna en fredagsmorgon och veta att man har hela dagen på sig att göra roligare saker än att städa :)

onsdag 17 mars 2010

Vårpromenad

Tänkte ta en liten promenad med vagnen idag i vårsolen. Märk väl, en liten, eftersom klockan redan var 15.30 o jag hade tänkt ha färdigt (nåja, i alla fall påbörjat) maten när min make skulle komma hem. Men något av det värsta jag vet är att vara ute och gå och sedan svänga om och gå exakt samma väg tillbaka, så jag tänkte att jag rundar kvarteret då. Tanken var ju god förstås, men "kvarteret" råkade vara aningen långt! Efter att ha traskat många långa metrar så insåg jag att jag har ännu längre kvar. Men att ge upp och vända är ingenting för en stolt envis åsna som jag. Så än halkade jag fram och än sköt jag på av alla krafter genom snön, men framåt kom vi. Gubben ringde förstås och frågade om han skulle sätta ut en efterlysning på oss, men det tyckte jag inte behövdes ännu...men lagom till påsk skulle han kunna höra efter oss på nytt, för då tänkte jag mig att vi skulle vara hemma igen. Nåja, hem kom vi och väl hemma så fick vi färdig varm mat... Något som sannerligen behövdes.

Kvällen har jag åter igen tillbringat med Elna. Resultatet blev två rosa tygpåsar med härlig vårkänsla. Känslorna gick dock ganska heta medans påsarna tillverkades oxå... Allt var frid o fröjd tills gubben frågade "Nå, e dendär maskinen nå bra nu då?" "Jo", svarade jag. "Åtminstone så duger den riktigt bra till det jag behö..." *krassssaasssh* (=tråden som snurrade ihop sig på det allra märkligaste sätt). Man skall ALDRIG ropa hej, att jag inte kan lära mig det nångång! Jag fick i alla fall upp tråd-fnurran, men fick riva upp en hel del för (surprice, surprice) så var det en mycket synlig söm jag höll på med. Nu är i alla fall påsarna klara o dottern blev nöjd med sin :) Den andra skall ett speciellt födelsedagsbarn få till 2-årspresent (men ni får inte skvallra ;)).

tisdag 16 mars 2010

Bättre fly...

...än illa fäkta. För nej, jag vill inte ha en snigel på ögat och dess värre ljuger jag inte så bra. Så nu kommer jag att leva med persiennerna fast och hoppa till vid minsta lilla knyst från dörren de kommande månaderna (undrar hur hälsosamt det är åt en ett-åring!?).

Idag flydde vi till stan tillsammans med mommo en stund. Dottern trodde nog inte att mommo nån gång varit till butiken förr, för under hela shoppingturen så pratade hon högljutt och visade på olika saker. Det började redan då jag satte henne i kärran på parkeringsplatsen, före jag hann rubba kärran en centimeter så skallrade hon med tänderna och hela kroppen (=så som det hoppar när man kör kärran på ojämnheterna på parkeringsplatsen). Sedan fortsatte demonstrationerna genom hela Prisma (hon var inte alls gnällig eller nåt, bara hmm....aningen högljudd).

Provade lite gamla sommarkläder idag och hjälp vad de hade krympt! För jag kan ju inte vara tjockare 1,5 år efter W:s födelse än jag var ett halvt år efter?!! Nu blir det verkligen skärpning med födointaget.. Hade t.o.m. tänkt ge mig ut på en liten kvällspromenad, men efter en titt på termometern så valde jag datorn i stället (undrar om nån tagit reda på hur många kalorier man gör av med genom att trycka ner en tangent?!). Åtminstone lovar jag härmed dyrt och heligt att chokladen återses först...i påskäggen. För utan Kinderägg...ingen påsk! Vad ska det bli av mig egentligen!??

måndag 15 mars 2010

Egen tid

Som så många andra har jag hakat på trenden med tyghjärtan. Det går enkelt o snabbt att sy dem (betydligt enklare än en fåtölj!!!) och så är det roligt att hitta på nya färg-, text- och bildkombinationer.. i fall resultatet inte blir det bästa så är det inte så stor förlust eftersom det endast är gamla resttyger som används.

På några hjärtan har jag tryckt texten "Egen tid", något man som småbarnsmamma tycks ha ständig brist på. Hjärtat hängs på dörrhandtaget till en stängd dörr och där inne får man sedan vara i fred en stund och t.ex. läsa en bok (här snackar vi lyxliv!).

Smurf-hjärtat kom till bara för att jag tyckte färgen passade (på baksidan av hjärtana är det samma blårutiga tyg som bakgrunden). Så honom får någon vänlig själ gärna adoptera om de vill :). Jag är också ett stort fan av smurfarna, men har på känn att vårt hem kommer att svämmas över av hjärtan snart om jag inte börjar dela ut dem i tid... (i huvudet har jag redan nästan modell klar, men det får bli en annan dag, för nu är min egen tid snart slut ;)).

Black`n White

Så här ser min favorithörna ut. I fåtöljen sitter jag och blir hög av målfärgslukten som fortfarande ångar från skåpet. Hyllan ovanför fåtöljen är dock inte helt färdig möblerad. För tillfället står det en Loftet-lykta på den, en tavla med Einstein-citatet "The secret to creativity is knowing how to hide your sources." samt två träbokstäver "BE" på hyllan. Bokstavskombinationen får man tolka som man vill, när jag köpte bokstäverna hade jag engelska ordet "Be" i tankarna (det är så sällan vi låter oss själva "bara vara"). Men väl hemma kom jag på att man också kan använda den svenska versionen ;). Nästa gång jag slipper i väg till stan så kommer det att inhandlas en liten zink/plåtkruka eller burk i vilken jag ska plantera murgröna som får hänga ner från hyllan (o fungera som en liten färgklick i den annars svartvita hörnan).


I fåtöljen finns en kudde med citatet "When all think alike, no one thinks very much". Det är kanske det citat jag gillar bäst av alla klokheter som Einstein har sagt. Tyvärr följer jag som de flesta andra oftast med strömmen, men inom mig har jag en liten provocerande, ifrågasättande gnista som nu och då väcks till liv.



Nu skall jag låta mig inspireras av mitt nya syskåp, ta fram Elna o låta fantasin flöda medan dottern sover. Hon har tandsprickning på gång, så allt är pest och pina idag. Som det inte skulle vara tillräckligt så skriker hon att hon ska se Mumin på datorn, och hur förklarar man för en 1-åring att Mumin-introt har blivit borttaget från YouTube pga upphovsrättsskyddslagen!? Näe, just det!

söndag 14 mars 2010

Skåpet med stora S

Idag fick jag hem mitt ny-gamla skåp som pappa så fint har restaurerat åt mig (efter att jag stal idén av min syster ;)). Tyvärr så är kamerabatterierna på laddning, men jag lovar en bild av min favvo-plats i lägenheten i morgon. Det vill säga halva datarummet. Där står skåpet (vackert vitmålat) innehållande alla mina tyg, snören, knappar och annat pysselmaterial (o kära Elna har förstås tillägnats en hel hylla). I hörnan står också min nyklädda vita fåtölj o hyllan som maken o pappa fixat. Min dröm är att hela vårt framtida hus ska se ut som den hörnan, tyvärr stannar det nog oxå vid just en dröm.

Det är i alla fall otroligt skönt att slippa flyttlådorna som stått ouppackade i väntan på skåpet. Eller de senaste dagarna har de nog varit mer uppackade än ouppackade pga av dottern, vars bästa nöje har varit att utforska mammas klistermärken o pysselmaterial. Målarfärgslukten hänger ännu tung här i datarummet, så ni får ursäkta mitt flummiga skrivande ikväll.. Det är väl nog bara att ta sig i kragen o krypa ner under täcket nu... Lika svårt varje kväll *gäsp*.

lördag 13 mars 2010

Lördagskväll med Elna

Sammanfattningsvis en bra dag idag, trots att alla kanske inte delar den meningen. Förmiddagen spenderades på loppis. Det finns två typer av människor, de som köper på loppis o de som säljer på loppis. Ingendera klarar sig utan den andre, men jag hör definitivt till den senare delen... Tyckte att det kliade överallt bara jag hade stått där o plockat en stund (jag veeeet, jag borde söka hjälp för mina fobier!). Dagens bästa var nån som försökte sälja barnmatsburkar för 10 cent styck...Det kallar jag optimism!

Ikväll inledde jag ett nytt syprojekt. Som vanligt så tog det betydligt längre än vad jag hade planerat. Till första momentet (att printa ut två ord) hade jag räknat med högst 10 minuter...i stället räckte det över två timmar, jag fick köra till Litens o låna deras printer o dessutom hade de inte samma word-program, så även där krånglades det en stund. Väl hemma igen tänkte jag att nu e de bara att slänga ihop resten på trogna Elna (min kära arbetskamrat = symaskin). Men nehepp, Elna tyckte tydligen inte att det var passande att ägna lördagskvällen åt arbete, så vi förde en lång diskussion innan vi kompromissade att jag syr hälften för hand. Lagom tills mannen slocknade på soffan blev mitt lilla projekt (som mäter 8x12 cm färdigt). Vad det är? Det får ni se en annan dag ;).

fredag 12 mars 2010

Freaky friday

Freaky friday startade fem över tolv i natt så dottern plötsligt började spy i sömnen... Efter att ha rett upp det mesta o startat dygnets första tvättmaskin, inklusive duschat mig o dottern så fick vi en någorlunda bra natt. På morgonen var dottern som vanligt igen o vi tog en förmiddagspromenad i solskenet till tomten.. Halvvägs uppskramlande på vår väg så konstaterade jag att man nog borde ha en cross-vagn för att ta sig fram genom skare o stenkross... Skam den som ger sig, till sist var vi framme o stod o beundrade vår tomt en stund innan vi sakteliga skramlade tillbaka igen.

På eftermiddagen hade vi städning på schemat. Trots att W bara kastade upp en gång så ville jag skura hela lägenheten från golv till tak, bacillskräck som jag har. Bläddrandes i en golv-katalog så läste jag lite skötseltips för golvet: "Använd så lite vatten vid skurning att det avdunstar från golvet inom några sekunder"...Hoppsan, jag o W har typ traskat runt med gummistövlar hela dagen, frikostig som jag är med vattnandet.

Min vision av fredagskvällen var: vi äter köttfärslimpa, far ut o gå o har en allmänt trevlig kväll... Visionen sprack när dottern fick första tuggan köttfärslimpa i halsen o sprutade ut spyor över halva köksbordet (inklusive favoritboken Ludde Nyfiken)... Jag kommenderade raskt ut pappan och dottern till badrummet medan jag röjer upp i köket... När jag äntligen har torkat o skurat o skurat o torkat klart i köket o kommer in i badrummet så får man nästa överraskning. Pappan hade kommit på att dottern skulle få badolja i badvattnet, varpå hela halva badrumsgolvet är väl inoljat... Så fick man börja skura upp nästa rum då.

W har iaf varit pigg o lika busig som vanligt hela kvällen, så vi ska hoppas "magafari" är över nu... Tvättmaskinen har surrat i ett idag, men ändå luktar mitt favorit-nattlinne fortfarande potatisgröt, så det får nog gå samma öde till mötes som Ludde Nyfiken (har ni förresten hört att nästa Ludde-bok har titeln "Ludde nosar på avstjälpningsplatsen"?).

torsdag 11 mars 2010

Äggkoppar o servettyra

I dag har jag varit på lyx-shopping. Lyx-shopping innebär att man får fara ensam till stan utan gnälligt barn eller gnällig man. Dessa shoppingturer resulterar oftast i ett flertal (onödiga) prylar, men destu mer sällan kommer jag hem med det jag verkligen var på jakt efter. Dagens resultat är jag iaf ganska nöjd med. Jag hade tänkt införskaffa några äggkoppar från Pentik till min Ingefära-servis, men tyvärr fanns det inga äggkoppar till den. Så då jag bara gick och lallade mellan hyllorna i Halpis så fick jag syn på dessa beiga äggkoppar... Två sekunder senare befann de sig i min shoppingkorg (enda jag ångrar är att jag inte tog fler på samma gång). Servetterna införskaffades vid Blossom (Maileg), de påminner mig om nåt godis med papper på som fanns i Lauantai-Pussi förr, och som alltid när godis är inblandat blev ha-begäret för starkt!


Halpis blev absolut favoritbutiken för dagen, för där hittade jag även denna härliga burk för en billig peng. Jag visste ju att mina inköp skulle möta på protester vid makens hemkomst, men smart som jag var fyllde jag denna burk med Dragster-godis. Så när gubben kom hem och som väntat frågade "Men va ska du med dendär burken till?" så öppnade jag den bara och visade vad jag skulle med den till o så var allt glömt o förlåtet (kvinnans list övergår mannens förstånd ;)).

Jag hade nog lite dåligt samvete att mommo o moffa fick ta hand om Willa Wild medan jag traskade på stan, speciellt som hon har varit ännu trotsigare än vanligt de senaste dagarna, men hon hade tydligen varit riktigt snäll och underhållit dem med sina små bus. Moffa skulle iväg på körövning och mommo frågade av Willa vad de skulle sjunga där, genast kom svaret "Bä,bä", när hon frågade om de skulle sjunga nåt annat så tyckte Willa att det skulle sitta fint med lite "Mamamama" (=muminsången)... Kanske dags för gubbarna att ändra på sin repertoar :).

onsdag 10 mars 2010

Lime-muffins


Jag är ett stort fan av muffins... både att baka dem o att äta dem. Nyaste favorit receptet är från Birka tidningen (lime o vitchoklad muffins). De är verkligen smaskiga och också läckra att titta på (även om bilden kanske inte blev så superbra, skyller det på vår dåliga kamera). Jag dekorerade dem med lite färggrannt strössel för jag har tänkt att dessa också skall duga som påskföda i år. Glasyren skall egentligen spritsas på dem, men eftersom jag varken äger en ordentlig sprits eller ett ordentligt tålamod så kladdade jag ut det med sked. Det är ju ändå smaken som räknas!

Händiga händer


På förmiddagen hade vi besök av kusinerna med sin mamma. Efter mycket skoj o bus så somnade dottern så sött i sin vagn och jag fick lite tid till mina fixar-projekt. Idag har jag fixat till en pall som länge har stått o skräpat. I somras målade vi den vit, men efter att ha suttit på den med mörka jeans så var den inte så vit längre... Jag skulle så gärna vilja vara en vit-människa (en sådan som omger sig med inredning o prylar i vitt), men alltid ändrar jag mig i sista stund o så blir det ändå blått eller grått (nåja, visst har vi även ganska mycket vitt i vårt hem, iaf tillräckligt enligt min man). Hur som haver gick även denna pall samma öde till mötes som en massa andra fixade grejer, den blev grå.

När jag skulle stansa fast det nya tyget o stoppningen så stötte jag på vissa problem. För det första så upptäckte jag inte att säkerhetslåset på stanspistolen gick att ställa bort helt, så under nästan hela proceduren så satt jag o trixade med låset varje gång för att få bort det... Sedan tyckte jag också att det var ganska jobbigt (för att inte säga livsfarligt) att stansa upp-o-ner, dessutom blev undersidan inte så snygg när jag bara stansade lite på högt. När jag bara hade kvar ett ben att stansa runt kom jag på den genialiska idéen. Pallen går ju faktiskt att svänga (!!!)... Sagt och gjort, jag svängde pallen o den blev färdig i ett nafs. Mitt självförtroende fick sig dock en allvarlig törn, jag brukar tycka att jag är relativt händig, men för tillfället lyser nog tummen röd mitt i handen.

tisdag 9 mars 2010

Bloody tuesday

I dag hände då det som jag har väntat över en månad (ända sen vi flyttade in) på att skulle hända. Dottern fastnade med fingrarna i ventilationsgallret under kylskåpet o så drog hon förstås loss. Resultatet var en skrikande, blodsprutande dotter och en "ojande", blodtorkande mamma. Som tur var såret inte så stort som man först hade kunnat tro med tanke på blodmängden. Som plåster på såren (dottern hatar plåster så vi fick hitta på nåt annat i stället) så tog vi en promenad i strålande (o bländande) solsken. Vi for och hälsa på moffa till hans garage o passade på att kolla in skåpet som snart ska flytta in i vårt datarum. Snyggt blir det, mycket snyggt (tack var syrrans idé o pappas fix ;)).

Nästa skojiga överraskning kom i form av ett brev i postlådan. Jag hade visst "glömt" att betala fack-medlemsavgiften för endast 17 månader (ooops) så jag räknade snabbt ut att det blir ca 500 euro (+ eventuella förseningsräntor *hehe*). Efter att ha panikgrävt lite i gamla mappar o garderat mig tillräckligt så lyfte jag luren o ringde. Tack o lov så var avgiften betydligt lägre då man var på mamma/vårdledigt, så nu väntar jag bara på en ca 150 euros räkning *puh*.

Fick faktiskt dottern att äta själv med sked idag (förr har hon bara ätit yoghurt själv)... Men det krävdes taco-paj för att utveckla den förmågan. Tror att vi håller på att uppfostra en riktig gottegris, undrar just om det är mor eller far hon släktas på.

måndag 8 mars 2010

Skylten


Ibland kan man få syn på ganska skojiga saker när man är ute o vädrar sig. Bilden får tala för sig själv :)

söndag 7 mars 2010

Föräldraskap...eller hur var det nu?

Efter en timmes kämpande fick vi till slut dottern att somna...förstås mitt på mitt täcke på min säng *suck*. Hon kommer att få sova där precis så länge hon sover, utan att jag kommer att göra det minsta försök att rubba på henne, om jag så skall sova på soffan hela natten.

Livet som förälder blev kanske inte exakt så idylliskt som man först hade tänkt det. Före vi hade barn så visste jag nog precis hur man skulle uppfostra ett litet knyte (man har väl sett hur enkelt det går för Supernanny). Somnar inte barnet på kvällen? Var envis två kvällar o så ser du genast resultat, lägg barnet på nytt o på nytt o vips så sover det utan minsta knyst... Äter barnet inte? Låt det vara hungrigt några måltider o visa inte att du blir upprörd o vips så äter barnet allt vad du serverar plus lite till... Gnäller barnet om minsta småsak? Sätt dig ner på huk i höjd med barnet o förklara lugnt o sansat hur det skall bete sig o vips så uppför sig ungen som en liten ängel...

Eller hur var det nu? Jag kan lugnt konstatera att jag tar tillbaka varenda råd o tips o förnuftighet som jag har delat ut före Willa Wild såg dagens ljus. Nu är det nog mera djungelns lag som gäller här hos oss - varje överlevd dag är ett gott tecken. Våra kvällar går ut på att med så lite gnäll som möjligt från mamma, pappa och barn få alla i säng. Måltiderna är rena rama cirkusen av underhållning för att få i lurat dottern några skedar mat. Raseriutbrotten ignoreras oftast o dottern får i stort sett göra vad hon vill så länge hon inte skadar sig själv eller nån annan... Curlingförälder? Jag? Nähe då...eller hur var det nu?

En sak vi i alla fall kan vara stolta över är hur potträningen framåtskrider. Utan att vi har behövt anstränga oss destu mera har vår lilla sötnos blivit så duktig att hon kissar på pottan flera gånger per dag redan :). Förstås står både mamma o pappa där o applåderar av förtjusning...så till den milda grad att när man säger ordet "potta" så svarar dottern med "po" o klappar händerna.

Curlingförälder? Okej, jag erkänner...men då hon blir tonåring, då ska hon nog vara den mest väluppfostrade högstadieleven i hela skolan... Eller, hur var det nu?

lördag 6 mars 2010

Pizza-time

Vaknade till strålande solsken o bestämde mig för att idag var dagen då fräkenodlingen skulle börja för denna vår. Innan jag dock hade pallrat mig ur pyjamasen hann himlen bli alldeles grå... Jag bjöd i alla fall maken o dottern på en hejdundrande sparktur och dottern uttryckte sin uppenbara glädje med att ropa "Älj" åt vart o vartannat träd.

Nu blir det snart pizza-bak här hos oss. En lätt procedur kan det tyckas, men eftersom jag har en tendens att göra allt så invecklat det bara är möjligt (nämnde jag att ett av mina favoritcitat är Einsteins "Everything should be made as simple as possible, but not simpler"), så brukar vårt pizzabakande sluta efter ca tre timmar med ett upp-o-ner kök, en upp-o-ner mamma, en upp-o-ner dotter o så en far som upprätt sitter vid bordet o smaskar i sig så mycket han hinner.

fredag 5 mars 2010

Annie the Blogger

Så har jag då ännu bundit mig vid en beroendeframkallande grej... som det inte skulle vara nog med choklad, kaffe o Facebook. Why oh why for jag inte o sova istället tillsammans med maken o dottern... nu är jag definitivt fast. punkt.