Väsvarvade ben...

På vinden hos mina föräldrar så står tre möbler och väntar... De väntar förstås på att få flytta in i vårt hus. Jag väntar också på att få börja sambo med dem... de är nämligen riktiga skönheter enligt mig :). Det här välsvarvade benet tillhör ett gammalt skrivbord som jag har ärvt av min farmor. När vi tog hem det var det snorgrönt (ursäkta uttrycket men det var så snorgrönt något bara tänkas kan).

Efter att ha fått några omgångar med en väldigt vit pensel i pappas garage så blev det såhär fint! Jag kommer att använda det till sybord sedan. För tillfället står symaskinen undanstoppad i ett skåp och när den någon gång får komma fram i dagsljus får den trängas på matbordet med brödrester och saftfläckar, så jag tror minsann att symaskinen också längtar efter att få stadga sig :).

Stolarna, för det finns två, är också de arvegods av farmor. De var också gröna och fick genomgå samma procedur som bordet. Så nu är det bara att vänta och vänta att de ska få flytta hem till oss. (ofta när jag hälsar på hos mina föräldrar tar jag en tur upp på vinden bara för att titta på bordet och fantisera om hur bra det kommer att passa i vårt kombinerade data- och syrum!)


Den här fina ljusstaken har min pappa gjort i smedjan vid hembygdsmuseet. Den här tillhör mina föräldrar, men om jag inte tar helt fel så kommer det nog att stå en dylik hemma hos oss om några år :).

Idag är sista dagen att delta i min tävling, någon gång under helgen drar jag vinnaren :).
Lycka till!