måndag 12 april 2010

Dörrkrans med videsvans

Idag fixade jag hjärta-kransen av vide till dörren fastän jag inte hittade modellen jag sökte (ifall någon känner igen kransen och vill ta åt sig äran, så lämna en kommentar så jag får länka till din blogg :)). Jag blev faktiskt rätt nöjd, det var meningen att den skulle se sådär lagom rufsig ut, så nu får den nog hänga med ett tag.

Dock misstänkte jag redan igår vid insamlingen av kvistarna att jag möjligtvis kunde vara allergisk mot vide (eftersom näsan rann, ögonen blev röda och halsen kliade). Bortförklaringarnas moder som jag är så bortförklarade jag dessa symptom med för mycket frisk luft + skräp under kontaktlinserna. Idag blev jag snabbt varse om att det inte precis var så som det låg till. När jag hade brett ut videkvistar över hela köksbordet och golvet kändes det som hela ansiktet svällde upp till värsta Hulken-facet. Efter en titt i spegeln kunde jag åtminstone konstatera att det kändes betydligt värre än vad det såg ut. Skam den som ger sig, har jag en gång beslutat mig för att göra en krans så gör jag en krans. Men nästa gång vide står på agendan så blir det nog utomhus-sysselsättning.

Vi har faktiskt hunnit vara ute en hel del idag. På förmiddagen cyklade vi till mommo och moffas, bara för att konstatera att ingen var hemma. Men jag fick lite väl behövlig motion i alla fall. Det är underligt hur obekväm cykelsitsen är varenda vår. Det känns som man skulle sitta på en hård knölig sten och dessutom fick jag anstränga ett flertal benmuskler som legat i dvala under istiden 2010. Jag inbillar mig åtminstone att jag var värd chokladbitarna som slank ner i kväll (också!).

I morgon skall jag änteligen försöka hinna mig in till stan en sväng för att inhandla lite blommor (både till insidan och utsidan). Det blir nog till att vänta tills gubben kommer hem från arbetet med bilen i alla fall...för cyklandet tänker jag ta en paus med i morgon, hälsar en stående, bloggskrivande allergiker.

Ps. Måste bara skryta lite på dottern ;). Det första hon gjorde när jag lyfte upp henne ur vagnen efter hennes eftermiddagssömn var att peka mot dörren och utbrista "Tärta" (=hjärta). På några sekunder snappade hon upp att det fanns en ny grej som hänge på utsidan av dörren (och som inte syns så väldigt bra från insidan). Gubben däremot märkte inte någon förändring när han kom hem från jobbet fastän han kom från rätt håll emot dörren :)! Tur att någon förstår att uppskatta mina små konstverk i alla fall :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar