Cupcake Mama

Idag blev det då ett foto av den målade spisen (den ska ännu spacklas lite och målas ett varv till). Inlägget kommer dock att handla om något helt annat eftersom jag redan har skrivit x antal inlägg om spisen och jag antar att alla inte är lika begeistrade av den som jag ;). (Men ett stort tack än en gång till Jennie (Skogslunden) som tipsade om den!)

Det här inlägget ska handla om att jag börjar arbeta på måndag. Redan i höstas arbetade jag lite kvällar inom dag(kvälls)vården och jag hade inte tänkt söka någon tjänst ännu på ett tag, men så dök det upp något så perfekt så jag kunde inte låta bli. Kanske inte drömjobbet sett ur karriär- eller löneperspektiv, men för tillfället så passar det finemang. Jag ska arbeta på dagvårdens parkverksamhet tre förmiddagar i veckan. Arbetstiden och mängden är så bra, för vi klarar oss utan dagvård och jag kan vara hemma med dottern ännu ett tag.

Jag har funderat en hel del på jobb och vårdledigheter. I dagens samhälle så tycker de flesta att man är rätt konstig som väljer att vara hemma när man bara har ett barn som redan är ganska gammalt (2 år). Jag resonerar i stället så att jag minsann kommer att hinna arbeta och jag tror inte att jag ångrar mig när jag är 70 år att jag spenderade tre år av mitt liv på att vara hemma med vår dotter i stället för att arbeta. Alla vill inte vara hemma och trivs man inte så ska man naturligtvis arbeta. Men jag trivs toppen med hemma-mamma livet. Många undrar om jag inte får lång tid, men ni som läser bloggen vet att jag oftast har något projekt på gång, så här blir det inte mycket stillasittande. När dottern är vaken (på förmiddagar och kvällar) så umgås jag förstås med henne, vi är utomhus, bakar, spelar spel och läser. Några förmiddagar per vecka så deltar vi i föräldra-barn grupper, eller träffar bekanta med barn, så dottern också ska lära sig umgås med andra. En del påstår att man hämmar barnets utveckling genom att stanna hemma med det, men det är bara bullshit enligt mig. Både barn i hemvård och barn i dagvård har lika stora möjligheter att utvecklas och det beror till största del på vårdaren, om man är kreativ, ser barnets behov och tar saker och ting i barnets takt. Påståendet att barn som vårdas i stora grupper lär sig att dela med sig tror jag inte heller på, de flesta lär sig fort att det är först till kvarn som gäller. Att barn är smått egoistiska med sina leksaker är något som hör till, många vuxna är ju likadana med sitt ha-begär.

Man blir inte precis rik av att vara vårdledig, speciellt inte när man ska betala huslån. Just den ekonomiska biten är väl en stor orsak till varför de flesta mammor (föräldrar) börjar arbeta rätt fort. Visst, alla behöver pengar, men man kan också prioritera bort en hel del ifall man verkligen vill vara hemma (jag anser att man inte kan skylla sitt arbetande bara på det ekonomiska och köpa märkeskläder åt sina små barn, köra runt med splitternya bilar och åka till södern minst en gång per år). Vi har valt bort en hel del "onödigt" under den här tiden jag stannat hemma (jag anser oss absolut inte vara fattiga på något sätt, vi har gott och väl allt vi behöver, men impulsköp och vissa vill-ha saker har naturligtvis fallit bort). På ett sätt är det kanske lättare när man får barn ganska tidigt i livet. Vi fick barn några månader efter avslutade studier, så vi hann aldrig vänja oss med två inkomster. Vi tänker också att vi kan resa och unna oss lite extra sedan när vi har vuxna barn, vi kommer ju inte att vara lastgamla då!

Men, som sagt, har jag funderat lite på att börja arbeta. Enligt mina beräkningar skulle jag behöva arbeta minst 75 % för att det ska löna sig ekonomiskt (dagvårdsutgift, inget hemvårdsstöd och då skulle vi troligtvis behöva en till bil med försäkringskostnader, skatt mm). Att arbeta så mycket känns inte som något alternativ i nuläget med pågående husbygge. Den som skulle lida mest är förstås dottern. På kvällarna skulle maken bygga och jag skulle ha fullt upp med alla hushållssysslor som är 100 % på mig det här året. Både jag och mannen skulle vara dödströtta, samtidigt som ingen skulle ha tid med det viktigaste i livet, dottern. Bygget skulle med största sannolikhet inte framskrida i samma takt som nu och hela den här (jobbiga) byggtiden skulle dra ut ännu mer på tiden. Men, nu har jag alltså fått jobb. Ett jobb med lämplig arbetstid, där jag får vara utomhus och arbeta med barn. Samtidigt så kommer jag att kunna bidra lite till inkomsterna, något som kanske behövs nu när vi har både ränta och hyra att betala. Jag kommer ändå att vara ledig största delen av tiden, så jag kommer att hinna med allt här hemma utan att byggandet blir lidande ändå. Parken stänger sista maj, något som passar mig riktigt bra det också, för beroende på hur långt vi kommit med bygget så kanske jag i så fall är ledig under sommaren för att fixa flytt, inredning och trädgård.

Så ja, jag är mer än nöjd med hur framtiden kommer att se ut de kommande månaderna. Nu ska jag njuta av mina sista dagar som cupcake-mamma ;).