IKEA-rapport

Det blev ikea för hela slanten igår...oskämtat. Vi hittade så gott som allt vad vi skulle ha (plus en massa som vi inte visste att vi skulle ha men). Lite besvikna blev vi när vi inte hittade spegelskåpet till Flåren serien i butiken...men när vi raggade på med vagnarna i lagret tänkte vi att kan ju se ifall spegelskåpet skulle finnas där ändå och ser man på, där låg flera förpackningar med spegelskåp nära de andra Flåren-skåpen. Strålande som två solar styrde vi vagnarna mot kassan, fortsatte stråla eftersom kön inte var en kilometer lång och förundrades över vår lycka över att ha hittat allt. Klockan visade på 16.45, bra tid med en kaffe innan hemsresan skulle ta vid....Leendena slocknade ungefär samtidigt som kortmaskinerna slocknade. Plötsligt stod allt stilla...inga kort i inga kassor fungerade. Vi väntade och väntade...och väntade...och släppte före sådana lyckosjälar som hade vett att ha tillräckligt kontanter i plånboken med sig! Våra inköp var räknade till ca 900 euro, och nej, vi har inte så mycket fickpengar på oss. Efter en timmes väntande så började de flesta "köare" av manligt kön lämna sina fruntimmer och proppfulla vagnar för att bege sig till närmsta bankomat (belägen några kilometer från ikea). Där fortsatte köandet, varvat med täta telefonsamtal till de kvinnliga, oroliga vagnvaktarna som stod och stirrade sig blinda på klockan som tickade en, två, tio minuter över sex (då butiken egentligen stänger).

Klockan 18.15 småspringer gubben in i kassakön med plånboken full av 20-lappar, enda sedlarna som bankomaten spottade ut. Tyvärr har han nytt kort och kortkontrakt vars gräns tydligen låg på endast 500 euro. Så hur gör man då? Prioriterar med två sekunders betänketid...1. En massa smått och lite barnmöbler eller 2. badrumsmöbler som kommer att monteras först efter ett år? Det blev alternativ ett kan jag meddela... Kändes aningen knäppt att packa in två påsar, en hink och fyra små platta lådor i en stor skåpbil (det skulle ha rymts i vår egen bil fastän vi skulle ha haft dotterns vagn i bakluckan t.o.m.). Ska man se nåt positivt i det hela så var det ju att vi i alla fall fick med oss någonting hem. Under väntetiden fick vi godis och vattenflaskor och dessutom fick jag praktisera mina ringrostiga finskakunskaper när jag diskuterade med de andra bankomatänkorna! Finskan löpte riktigt bra ända tills en dam frågade var jag hade hittat kannan på bilderna här nedan. Jag kom inte på vad dekorationsavdelning var på finska...inte heller vad vas var... Så jag stod helt handfallen och sade typ "Ruukku, ei keittiö" :D (för er rikssvenska läsare så översätter jag detta som "Kruka, inte kök"). Det jag försökte förklara var förstås att kannan inte fanns på köksavdelningen utan på dekorationsavdelningen och var tänkt att fungera som vas. Damen i fråga gav mig ett medlidsamt leende och sköt sin egen vagn några meter framåt. Men det bjuder jag på ;). (Jag kan ju tillägga att när jag bara såg hennes ryggtavla så trillade ju de rätta orden ner som poletter i huvudet på mig, men det var lite för sent...som vanligt!)

Men visst är den vacker, kannan Sockerärt. Detta är mellanstorleken, min syster hade beställt största storleken, så en sådan hade vi också med hem i skåpet på bilen.

Ps. För en tid sedan lärde jag mig på bloggen Snäckskalsdalen att Hundkäx heter Queen Anne´s Lace på engelska...Hur mycket vackrare namn är inte det då? Men jag måste behärska mig och använda det svenska namnet när maken hör på, annars får han nog roligt åt mina funderingar :).