Bekännelse

Idag har jag varit på rea. Vad besviken jag är...främst på mig själv. Jag skulle så gärna vilja vara åtminstone lite glamourös, klä mig i ljusa, svepande vintage-tunikor och lätta sandaler. Så jag liksom skulle smälta in med inredningen i huset sedan. Men problemet är att jag har en stor last. Jag shoppar barnkläder... pojk-barnkläder. Åt mig själv. Inte alltid, vid HM t.ex. hittar jag oftast kläder från damsidan som jag känner mig som mig själv i. Men går jag in till KappAhl kommer jag garanterat ut därifrån med någon långärmad pojk t-skirt. Idag blev det tre. Jag provade faktiskt en vit, skir tunika. Den var jättesnygg...på min syster. Jag såg ut som en häxa med den på. Tyvärr. Nu har jag bekänt, det känns genast bättre! (dessutom skyller jag lite på att långärmade t-skirts med baseball-tryck är bekvämare vid ett bygge än långa, fladdrande tunikor ;)).

Jag har ju en till last när jag shoppar. Nämligen att dra hem alldeles för mycket onödiga inredningsprylar. Idag kammade jag nästan noll på den fronten, lagertömningen till trots. Jag hittade i alla fall den här rosa plåtkannan med vita prickar. Den kommer att passa perfekt i dotterns rum!

Dagens bästa fynd var egentligen denna nostalgiska Kellogs-burk som man fick på köpet när man handlade två Kellogsprodukter :).

Från ikea köpte vi ett Lack-bord åt dottern. I går kväll hämtade vi två små barnstolar från mina föräldrar som min pappa har målat. De kommer från ett gammalt daghem och var förut träfärgade. Ända sedan jag skruvade i hop bordet har dottern tjatat och låtsasringt åt moffa för att berätta att nu har hon fått ett bord, så nu vill hon ha stolar också (Hej Tuttu (=moffa), Ninni, Boo, Toa). Så hon blev överlycklig igår när vi hämtade dem, hon skulle till och med bära in dem själv från bilen :).

Ibland när jag ser att folk skriver att de bor på en ö så tycker jag att det låter så underbart idylliskt. Men egentligen bor jag själv på en ö, har bott här 21/26 år. Hela vår kommun är uppbyggd av flera öar med broar emellan, så vart man än ska så kör man över vattnet. En bloggares ögon ser ju (som många gånger tidigare konstaterat) en hel del mer än de flesta vanliga ögon.

Visst är det underbart här. Sådana här smultronställen svischar man förbi med bilen dagligen, jag tittar storögd ut och njuter :)

Sen bygger vi ju också faktiskt ett hus mellan all shopping och bilturer ;). Så här ser det ut för tillfället med takstolarna på plats (fotat från vägen). Längst till höger syns garaget, ikväll ska vi lyfta takstolarna också på det. Så visst går det framåt!

Ha en skön kväll! Själv ska jag försöka undvika att tappa en hammare (eller en takstol) i huvudet på någon. Sist jag var vid bygget borrade jag i ett armeringsjärn så borrmaskinen tänkte brinna upp, så nu har jag en liten "klantvarning-stämpel" i pannan ;).