Veneziansk

Tittar bara in för att önska er en bra villaavslutning. Vi har firat med grillat, facklor och raketer vid svärföräldrarnas villa tillsammans med dem och två av mannens bröder med familjer. Riktigt lyckat förutom att dottern som pratat om raketer hela veckan blev trött när skjutandet äntligen började. Hon blev faktiskt lyckligast över att se några riktiga stjärnor på himlen och det måste jag erkänna att jag också blev. Vad vi människor än hittar på för vackra uppfinningar så är naturens under ändå mäktigast! Nu hoppas jag att det snart slutar att smälla där ute så man kan börja sova...

Ifall någon undrar vad villaavslutning (veneziansk) är så är det en tradition som firas sista helgen i augusti här i Österbotten. Man firar helt enkelt slutet på villasäsongen (villa=sommarstuga på finlandssvenska).

Nystart!

Jag tyckte det var på tiden att uppdatera lite här (det tycker tydligen ni också med tanke på kommentarer både på bloggen och i real life :)). För att svara på den vanligaste frågan i mitt liv för tillfället; Nej, vi har inte flyttat in, ännu. När vi började bygga räknade vi med att det skulle ta cirka ett år (så länge brukar det ungefär ta för andra som bygger själva). Då tänkte vi inte så mycket på att vi bygger vinden på samma gång, något som de flesta andra inte gör. Sammanlagda tiden vi har lagt (och kommer att lägga) på vinden blir 5-6 månader, så inte konstigt att vi är lite efter i tidtabellen ;). För tillfället håller vi på med innertaket, sen ska spisen målas, golvet läggas, köket ihop monteras, tapeterna upp...osv. Vi planerar att säga upp lägenheten i månadsskiftet vilket innebär inflytt 1 oktober (då hoppas vi att det är så pass färdigt så vi kan bo där medan vi fixar det sista).

För att svara på den andra vanligaste frågan så mår jag prima. Är betydligt piggare och blodproven tyder på samma sak :).

Sommaren har ju mestadels gått åt till bygget, men vi var i alla fall på Stockholmsresan vi hade planerat. Kolmården var toppen, men vi märkte nog att man borde ha reserverat två dagar dit eftersom det fanns så mycket att se på och långa köer. 

Höjdpunkten för dottern var att hon fick krama Bamse och Lille Skutt, och dessutom sitta i Lille Skutts famn. Det talar hon om dagligen ännu, en månad efteråt :).

För tillfället gör vi vårt bästa för att njuta av de sista lediga dagarna. Att plocka bär är härligt...

 

...men ännu bättre är det att äta dem förstås :).

 

Ikväll ska jag försöka komma ihåg att fota vid bygget, så ska ni få höra storyn om vårt innertak inom kort :).

Jag önskar er en riktigt skön helg!

Ps. Jag lovar att bli en flitigare bloggare nu igen och kommer snart att titta in till er alla, jag har nog besökt er under sommaren, men varit dålig på att kommentera.

Värmebölja och blodprovssvar

Det har varit tyst här inne hos mig ett tag. Dels beror det på förra veckans värmebölja med närmare 30 grader varje dag. Då sitter man inte inne vid datorn precis, det är knappt så man bygger hus. Man är utomhus och solar, simmar och åker båt.

 Dottern har fattat hur man njuter, här under fredagskvällens båtutflykt till en strand. Lycka är nog det ord som bäst beskriver situationen! I dag blev vi i alla fall påminda om att det i kalla Finland vi bor, för termometern visade på 11 grader. (Nästan lite skönt, viskar jag).

Sen var det ju också en annan orsak till blogguppehållet. Det visade sig att det inte var normalt att vara så trött trots pågående  husbygge och småbarnstrots. (Med så trött menar jag att jag somnar på två minuter när jag lägger ner huvudet någonstans, jag är minst lika beroende av dagsvilan som dottern är och får dessutom ta pauser under matlagningen och lägga mig i soffan och ta igen mig några minuter när det plötsligt känns som att all energi skulle rinna av mig). Det var bara av en slump som rätt läkare kom på att undersöka min sköldkörtel och genast skickade mig på blodprov. Några blodprov senare och nästan daglig kontakt med sjukvården under de två senaste veckorna så har jag nu påbörjat livslång medicinering på grund av hypotyreos. Diagnosen i sig känns inte så skrämmande, det är mest skönt att få en förklaring till min trötthet och andra problem den har medfört. Ibland har jag tänkt hur jag har kunnat bli så lat mitt i allt, eftersom jag alltid varit ganska aktiv. Så det känns bra att veta att min "lathet" beror på att kroppen har gått på sparlåga den senaste tiden. Det som känns mest skrämmande är medicinen, att jag ska äta den varje dag i resten av mitt liv. Med tiden blir det väl ändå en vanesak och snart kanske jag börjar känna av effekten av att kroppen kommer i balans. I slutet av sommaren väntar fler blodprov och undersökningar. Till dess ska jag njuta av det jag har, för visst får man sig en tankeställare när allt inte står rätt till!

Jag funderade en hel del om jag skulle skriva om det här i min blogg, jag har hittills valt att inte vara så personlig. Jag bestämde mig till slut för att berätta det, mest för att jag vet att jag har en hel del vänner och bekanta som läser och det känns som jag är skyldig en förklaring till varför jag varit så trött och irriterad den senaste tiden. Jag har ju själv inte vetat varför, men nu vet jag - och ni. Då kan jag återgå till att skriva om husbygge och inredning i fortsättningen. 

Ha en bra början på veckan!!!

Orka

Ett år, det är så länge som man (jag) orkar med ett bygge har jag kommit fram till. Nu känns det som orken och motivationen börjar vara slut, precis när det "roliga" ska börja (tak, tapeter, golv och kakel). Risken är väl att man inte orkar bry sig så mycket om alla småsaker i slutändan, de som jag såg så fram emot när bygget planerades. Som tur är min man betydligt segare än mig, så slutresultatet kommer nog att bli bra ändå. Han bygger och fixar varje kväll.

Själv har jag inte haft fram symaskinen, eller något annat pyssel, på flera veckor. Jag har insett att den lilla stund av egentid jag får när dottern sover måste jag använda till att njuta. Efter att tvättmaskinen är laddad och diskbänken rensad så tillåter jag mig att dricka mitt kaffe i lugn och ro medan jag läser en tidning, lite ovant känns det, men det är enormt energigivande!

Bakar gör jag ännu i alla fall. Senast blev det vitchoklad-lime paj. Jättegott och väldigt enkelt! Om någon vill ha receptet så kan ni maila.

Ha en riktigt härlig fredagskväll!

Ps. Jag hoppas att inlägget inte blev alltför gnälligt, jag försöker bara vara realistisk. Det är kul att bygga hus själv, men också tungt, ensamt och massor av uppoffringar. Som tur har man en underbar belöning som väntar i form av Drömhuset.

Ihanaaa!!!

Helt enkelt underbart! Som man har väntat och hejat i många långa år och så händer det. Lejonen med Immonen och Granlund i spetsen tar hem VM-guldet i ishockey. Vilken känsla. WOW!

Nu kanske jag har tid att blogga igen sedan VM är över för den här gången. Jag skulle vilja gratulera alla rikssvenskar som läser till VM-silvret, men jag vet hur silver smakar i denhär situationen så kanske bäst att vara tyst. Ni är i alla fall bättre på att sjunga ;).

Bilden är lånad från www.ot.fi

Semesterplaner

Äntligen har jag fått övertalat mannen att vi måste ut och resa i sommar. Fastän vi inte alls skulle ha tid då bygget är i slutskedet så tycker jag ändå att det är minst lika viktigt att vi unnar oss lite ledigt och tid tillsammans alla tre. Vårt resmål blir så exotiskt som Sverige, spännande va!? ;)

Lite exotisk lär det i alla fall bli under vårt besök på Kolmården. (Tänk att jag till och med fick övertalat honom till det! Men med tanke på att alternativet var två dagars shopping i Stockholm så var det kanske inte så konstigt...).

Vi har ännu inte bestämt resedatum, eftersom mannen inte vet helt säkert ännu när hans semester blir. Huvudsaken är i alla fall att det ska bli av :)

Ha en bra dag!

Ps. Djurbilderna är lånade från Kolmårdens hemsida.

Rörigt

Tycker det börjar vara dags att lämna rapport om vad jag har sysslat med sista tiden när jag inte har lämnat några spår här i blogglandia. Jag varnar känsliga och estetiska läsare att detta inlägg är en enda röra av färger, former och byggmaterial, så vet ni med er att ni inte tål se sådant så ska ni avsluta läsandet nu.

För det första har vi firat valborg med mjöd och mina föräldrars goda munkar.

 Sedan vann jag en jättevacker skylt från Ramsign hos Villa hemmet (i januari). Skylten jag valde fanns inte i lager så det tog några månader innan den kom, men den var väl värt väntan...

 ...visst är den fin!!!

 Som ni ser är skylten det enda vackra vid vår ytterdörr. Dörren lades in sista dagen termometern visade på plus i höstas. Sedan har den fått vara som den är. Den överflödiga polyuretanen ska naturligtvis skäras bort och så ska det vita foder runt dörren och fönstren, men får se när vi hinner så långt. Brädbiten på karmen har jag ingen aning om vad den har för funktion (mannen minns inte heller) men bort ska den snart i alla fall!

För tillfället är det ändå insidan som det jobbas med. Den här veckan har mannen fixat fuktspärren i badrummet, så i helgen börjar vi kakla väggarna där. Det känns riktigt spännande eftersom det är den första slutgiltiga ytan vi gör! Äntligen får man se resultatet av ett års slit.

I övriga huset är så gott som alla väggar spacklade och slipade. En hel del är också färdigt grundmålat. Så medan badrummet torkar är det väl tänkt att vi ska fixa innertaken (det börjar alltså vara hög tid att bestämma sig vad man ska för tak).

 

 Här ovan syns hallen och vardagsrummet.

På bilden under är vardagsrummet till vänster och köket till höger. Efter vardagsrummet syns hallen och längst bort lekrummet.

Jag ska avluta med en trevligare bild så ni inte får mardrömmar av allt vårt byggskräp.

 

Dottern fick sin första cykel igår. En vit och rosa Crescent. Hon lärde sig genast hur man skall göra (hon har ju trampat runt med sin plasttraktor här inne hela vintern). Det är bara när det blir uppförsbacke som man måste skuffa på lite. Gissa om hon är stolt, hon ropar glatt åt alla hon möter "Här kommer jag cyklandes", och visst är det stort med en första egen cykel :)!

Ha en fin torsdagskväll!

Glad idag

Vet ni vad jag är glad åt för tillfället? Jo att vi har fått en sprillans ny, STOR matbutik till vår by. Sedan vår gamla närbutik stängde i höstas har vi haft ca 5 km till närmsta affär, men nu har de byggt och öppnat en ny butik bara några hundra meter bort. Utbudet där är dessutom så stort så det är bara några få specialsaker man inte hittar. Det sparar en hel del tid och energi när man inte behöver åka in till stan längre för allt man ska ha köpt. Att dessutom vita tulpaner var det första som mötte mig senast jag var dit gjorde inte saken sämre. (Jag hade nämligen varit till blombutiken i stan strax före för att köpa vita tulpaner, men där fanns det bara grälla påskfärger.) Det har också öppnats ett apotek i samma nybyggnad och en pizzeria i den gamla butiken. Levande landsbygd tror jag visst det kallas :).

 Vita tulpaner ja, jag köpte en bukett i matbutiken, men jag hade också köpt nejlikor från blombutiken. De passade bra bland blåbärsriset.

 Porslinskannan (Blomgården) är från Säde (tack för tipset om en underbar affär Ingela). Hjärtana är köpta från Plantagen.

Jag och dottern var och plockade ännu mer blåbärsris så vi skulle ha nåt att sätta tulpanerna i. Men nu får det vara färdigplockat, man vill ju ha lite bär i sommar också!

I kväll ska jag måla, kanske jag till och med minns att fota lite vid bygget också. Jag tror minsann att jag ska premiärlyssna på Sommartider under tiden, det börjar kännas som det är dags för det nu när solen skiner på ett snöfritt landskap.

Ha en bra dag!

Fem om dagen...

...äter ni det kära vänner? Fem nävar frukter/grönsaker om dagen? Jag måste erkänna att det har fuskats rejält med det här hos oss sedan byggandet drog igång, men nu ska det bli ändring på det igen har jag tänkt. Sist jag tog mig i kragen och såg till att jag åt tillräckligt med grönt så förbättrade jag mitt hemoglobin-värde mer än några järntabletter någonsin har lyckats med. Så nu ser jag fram emot en näringsrik och pigg vår!

Lite hjälp på traven har jag av våningsfatet (från ikea) som jag fick till julklapp av min syster. När frukterna är snyggt uppradade så ser de betydligt mer inbjudande ut än om de ligger tätt packade i en fruktskål med några mörka bananer överst...

 

Ett litet sidospår:

Efter dagens matshopping tillsammans med dottern så lovar jag att det lär ta en tid innan jag nästa gång tar med henne till affären. (ifall ingen har något tips på hur man snabbt får tyst på ett väldigt pratglatt barn).

Hon iakttar och kommenterar precis allt, hon pratar inte så tyst heller ska jag kanske tillägga. Här följer några citat från idag:

"Dedär farbröderna tittar på barnprogram" (När vi gick förbi spelmaskinerna)

"Vad tuggar dedär på då?" (När vi gick förbi en tant o en farbror som tuggade tuggummi (hoppas jag iaf)

"Dendär tanten tog fel blad" (När en tant satte tillbaka sin sallad i hyllan)

"Dendär tanten går som Byggare Bob" (När vi såg en tant som...ja gick som byggare bob)

"Vad tänker dendär på då?....BULLAAA" (När en farbror stod och såg tankspridd ut)

"Såndär brukar H (moster) äta" (När vi gick förbi hyllan med jäsningsprodukter och annat man behöver till hembränt...och nej, moster H äter inte sådant!)

Sådär låter det genom hela affären, så halva min energi går åt till att försöka undvika "lustiga typer" innan dottern hinner få syn på dem och fälla någon kommentar. Man kan ju alltid hoppas att de flesta pratar finska....

Cupcake Mama

Idag blev det då ett foto av den målade spisen (den ska ännu spacklas lite och målas ett varv till). Inlägget kommer dock att handla om något helt annat eftersom jag redan har skrivit x antal inlägg om spisen och jag antar att alla inte är lika begeistrade av den som jag ;). (Men ett stort tack än en gång till Jennie (Skogslunden) som tipsade om den!)

Det här inlägget ska handla om att jag börjar arbeta på måndag. Redan i höstas arbetade jag lite kvällar inom dag(kvälls)vården och jag hade inte tänkt söka någon tjänst ännu på ett tag, men så dök det upp något så perfekt så jag kunde inte låta bli. Kanske inte drömjobbet sett ur karriär- eller löneperspektiv, men för tillfället så passar det finemang. Jag ska arbeta på dagvårdens parkverksamhet tre förmiddagar i veckan. Arbetstiden och mängden är så bra, för vi klarar oss utan dagvård och jag kan vara hemma med dottern ännu ett tag.

Jag har funderat en hel del på jobb och vårdledigheter. I dagens samhälle så tycker de flesta att man är rätt konstig som väljer att vara hemma när man bara har ett barn som redan är ganska gammalt (2 år). Jag resonerar i stället så att jag minsann kommer att hinna arbeta och jag tror inte att jag ångrar mig när jag är 70 år att jag spenderade tre år av mitt liv på att vara hemma med vår dotter i stället för att arbeta. Alla vill inte vara hemma och trivs man inte så ska man naturligtvis arbeta. Men jag trivs toppen med hemma-mamma livet. Många undrar om jag inte får lång tid, men ni som läser bloggen vet att jag oftast har något projekt på gång, så här blir det inte mycket stillasittande. När dottern är vaken (på förmiddagar och kvällar) så umgås jag förstås med henne, vi är utomhus, bakar, spelar spel och läser. Några förmiddagar per vecka så deltar vi i föräldra-barn grupper, eller träffar bekanta med barn, så dottern också ska lära sig umgås med andra. En del påstår att man hämmar barnets utveckling genom att stanna hemma med det, men det är bara bullshit enligt mig. Både barn i hemvård och barn i dagvård har lika stora möjligheter att utvecklas och det beror till största del på vårdaren, om man är kreativ, ser barnets behov och tar saker och ting i barnets takt. Påståendet att barn som vårdas i stora grupper lär sig att dela med sig tror jag inte heller på, de flesta lär sig fort att det är först till kvarn som gäller. Att barn är smått egoistiska med sina leksaker är något som hör till, många vuxna är ju likadana med sitt ha-begär.

Man blir inte precis rik av att vara vårdledig, speciellt inte när man ska betala huslån. Just den ekonomiska biten är väl en stor orsak till varför de flesta mammor (föräldrar) börjar arbeta rätt fort. Visst, alla behöver pengar, men man kan också prioritera bort en hel del ifall man verkligen vill vara hemma (jag anser att man inte kan skylla sitt arbetande bara på det ekonomiska och köpa märkeskläder åt sina små barn, köra runt med splitternya bilar och åka till södern minst en gång per år). Vi har valt bort en hel del "onödigt" under den här tiden jag stannat hemma (jag anser oss absolut inte vara fattiga på något sätt, vi har gott och väl allt vi behöver, men impulsköp och vissa vill-ha saker har naturligtvis fallit bort). På ett sätt är det kanske lättare när man får barn ganska tidigt i livet. Vi fick barn några månader efter avslutade studier, så vi hann aldrig vänja oss med två inkomster. Vi tänker också att vi kan resa och unna oss lite extra sedan när vi har vuxna barn, vi kommer ju inte att vara lastgamla då!

Men, som sagt, har jag funderat lite på att börja arbeta. Enligt mina beräkningar skulle jag behöva arbeta minst 75 % för att det ska löna sig ekonomiskt (dagvårdsutgift, inget hemvårdsstöd och då skulle vi troligtvis behöva en till bil med försäkringskostnader, skatt mm). Att arbeta så mycket känns inte som något alternativ i nuläget med pågående husbygge. Den som skulle lida mest är förstås dottern. På kvällarna skulle maken bygga och jag skulle ha fullt upp med alla hushållssysslor som är 100 % på mig det här året. Både jag och mannen skulle vara dödströtta, samtidigt som ingen skulle ha tid med det viktigaste i livet, dottern. Bygget skulle med största sannolikhet inte framskrida i samma takt som nu och hela den här (jobbiga) byggtiden skulle dra ut ännu mer på tiden. Men, nu har jag alltså fått jobb. Ett jobb med lämplig arbetstid, där jag får vara utomhus och arbeta med barn. Samtidigt så kommer jag att kunna bidra lite till inkomsterna, något som kanske behövs nu när vi har både ränta och hyra att betala. Jag kommer ändå att vara ledig största delen av tiden, så jag kommer att hinna med allt här hemma utan att byggandet blir lidande ändå. Parken stänger sista maj, något som passar mig riktigt bra det också, för beroende på hur långt vi kommit med bygget så kanske jag i så fall är ledig under sommaren för att fixa flytt, inredning och trädgård.

Så ja, jag är mer än nöjd med hur framtiden kommer att se ut de kommande månaderna. Nu ska jag njuta av mina sista dagar som cupcake-mamma ;).

Lucia

Hos oss ligger vi efter för tillfället. Några dagar i alla fall. Som ett exempel kan vi ta lucia. Jag har för mig att de flesta firade lucia i måndags. Det försökte vi också, men det var en mycket envis två-åring som vägrade att ha varken kjol eller krona på sig. Jag packade in glitter, strut och ljus tillbaka högst upp i skåpet igen, men på onsdagen ångrade jag mig. Vi skulle minsann lussa för mommo (min mamma) i alla fall. Det har alltid hört till eftersom hon har födelsedag på lucia. Nu var dottern med på noterna, så på onsdagskvällen kunde man se en pytteliten lucia och en stor stjärngosse (med en ännu större stjärngosse-strut eftersom den är min mans) tåga fram hos mommo.

Dottern blev plötsligt alldeles blyg (eller så var det bara det stora intresset för godispåsen som hon överräckte åt mommo), så hon fick inte fram ett enda ord i lucia sången, fast hon har övat sedan februari. Men det går ju lika bra att sjunga Du ska inte tro det blir sommar, det är ju inte orden som räknas ;).

 Godisarna ja, hon fick nog smaka en. Sedan började glittret i kronan klia, så då var det slut på lussandet.

Minns ni att jag fick fyra hjärtan av plåt av min man i somras? De tillverkades bara någon dag efter att jag lagt in en beställning. Sedan har jag fått vänta läääääänge på att det skulle fixas hål i dem. I går kom han äntligen hem med dem...med pyttesmå hål i.

Till sist fick jag (med mycket tålamod) inpetat röda silkesband i dem. Den ursprungliga tanken var att hänga upp dem med mönstrat bomullsband, men den idén fick jag nog förkasta. Att begära nya borrhål i hjärtana skulle innebär samma sak som att säga åt dem, "Bye, bye, vi syns till sommaren igen!"

Som sagt... vi skyndar långsamt här hos oss just nu :)!

Jag önskar alla läsare en skön helg!

God Lilla Jul!

Här är julpyntadet i gång för fullt. Tyvärr har jag beslutsångest gällande det mesta och har plockat om allting säkert fem gånger redan. Alltid svårt att pynta första gången på nytt ställe, ingenting har sin självklara plats utan allt ska provas fram.

Hyllan (läs före detta skötbordet) mellan hallen och köket har jag i alla fall fått lite ordning på till slut. Här är det färgtemat blått-vitt som gäller annars, så jag har bytt allt förutom  korgarna på översta hyllan.

Här är det väldigt förkylt för tillfället. Jag och dottern har någon envis sort (speciellt hosta) som hållit på i en och en halv vecka nu. Det var lite bättre i veckan och jag trodde att vi skulle vara helt i skick till helgen, men i morse var det värre igen. Jag läste att någon professor menar att d-vitamin håller förkylningar borta. Det tror jag säkert, men undrar hur många snuviga barn han möter där i sina akademi-korridorer. Jag vill inte lyfta fram något samband här...men under den tid jag (och dottern) jobbat på dagis har vi varit förkylnings-fria en hel vecka. Tilläggas kan att vi äter d-vitamin som karameller hos oss...

Nu ska jag snart börja koka tomtegröt och vänta att mannen kommer hem från bygget. Förhoppningsvis har han en lilla-julgran med sig som vi ska klä ikväll. Sen misstänker jag att en liten tomte kommer att slänga in ett paket åt dottern genom dörren... och så ska vi bara njuuuuuta av en familjekväll i lugn och ro (det händer verkligen inte ofta nu för tiden) med glögg, pepparkakor och jultårtor.

Från oss alla, till er alla, en riktigt god lilla jul!

Lyxhustru eller hemmaslav!?

Livet som hemmamamma är inte det minsta enahanda- ifall någon nu trodde det.

I tisdags var livet så bra det bara kan bli. Jag och dottern vaknade utvilade och glada, åt morgonmål medan vi njöt av den härliga utsikten utanför fönstret (tre frostbitna älgar som i sakta mak betade gräs på ängen). Sedan tog vi en morgonpromenad i solskenet till bygget för att samla granris och leka i sandlådan. Gumman sov ganska länge på eftermiddagen, så jag hann binda en krans och fick en lååång kaffepaus medan jag bläddrade i lite inredningstidningar i jakt på julinspiration....

I onsdags lyste inte lyckans strålar särskilt starkt. Dottern var förkyld när vi vaknade, kylskåpet gapade tomt, så förmiddagen tillbringades i mataffären (=något av det tråkigaste jag vet), på eftermiddagen sov gumman 20 minuter innan hon fick en kombinerad host- och gråtattack och hostade upp en näve segt, grönt snor. Varpå resten av eftermiddagen gick åt att trösta och fixa barnvakt. Som tur ställde moffa genast upp som sagofarbror, så jag hann i tid till jobbet. Dotterns nattning gick ovanligt snabbt, så trött hon var...i stället vaknade hon en halv timme senare och skrek, skrek, skrek...inte ens mutor med choklad hjälpte (ja, jag mutar mitt barn ibland, den förälder som inte gör det kan räcka upp en hand...näe, jag tänkte väl det också). Till sist fick hela familjen bänka sig i soffan och titta på "Fia och djuren" tills dottern somnade i min famn. Då sov hon - med mååånga avbrott- tills klockan sju i morse då gnällandet och skrikandet tog vid igen. Om denna dagen nämner jag inget...jag tror den glöms fortast då... (men jag hoppas hon sover minst en timme till, känns som jag behöver det...)

Så här blev i alla fall gransriskransen. Den ser lite dyster ut, närmare jul kommer jag att fylla på med lite lingonris och eventuellt enris, men nu i november tycker jag den får vara lite tråkig.

Mandarinskivorna torkade jag själv, inspirerad av Mias blogg. Jag skar upp mandarinerna i ca en halv centimeter tjocka skivor och torkade dem på galler i 75 grader varm ugn två timmar. Sedan stängde jag av ugnen och lät dem ligga i eftervärmen under natten. Nästa dag fick de torka det sista i rumstemperatur. Man kan torka dem bara i rumstemperatur, men det tar ganska mycket längre (och mitt tålamod klarade knappt av en dag) och så finns förstås risken att de möglar. I fall man torkar i ugn så lönar det sig att öppna luckan och släppa ut fukt emellan.

Ännu har jag lyckats hålla mig från att ställa fram något julpynt...för inte kan ni väl mena att ni associerar till julen av ett sånt här arrangemang?

Nej, nej... zinkhjärtan, granris och äpplen är inte det minsta juligt. Lite allhelgona-pynt bara ;).

Ha en härlig torsdag!

Ocensurerat

I natt vreds klockorna tillbaka till vintertid så jag passar på att visa några bilder av min favoritklocka som jag önskade av tomten (läs:syster) i fjol.

 Ni kan ju blunda för den förskräckliga tapeten i bakgrunden. Kommenterar den inte desto mer, men jag avskyr den!

Att vi fick en timmes extra sovmorgon i morse passade perfekt. Lillgumman fyllde nämligen två år i går, vilket firades med kalas på kvällen. Vi var ganska trötta allihop, men den extra sovtimmen fixade det mesta :).

I går på morgonen uppvaktades hon förstås med paket. Favoriterna var självklara...

  

 ...Lilla Gubben och traktorn :). (återigen får ni blunda för tapeten och golvmattan..det enda jag är nöjd med i sovrummet (i inredningsväg alltså ;)) är de gamla stolarna som fungerar som nattduksbord och mina nysydda kuddar (som kommer att visas i nästa inlägg).

(Ser ni förresten hur lyckad min retuschering av traktorbilden blev, ögonen matchar perfekt med traktorn, proffsfotograf, thats me!)

Oj då, här har visst en albinokanin varit på besök...eller!? Näe, det är faktiskt ett foto från tårtbaket. Som vanligt glömde jag bort att fota tårtorna (en rosa prinsesstårta och en chokladtårta, enligt dotterns önskemål) när de var färdiga. Men så här smaskigt såg det ut i kastrullen när jag gjorde pollyfluffen som chokladtårtan fylldes med! Det smakade i alla fall bättre än det ser ut... (chokladöverdraget på tårtan är en helt annan historia, tror bestämt att det var min första och min sista chokladtårta ;))

Önskar alla en mysig söndag och tack för att ni tittar in :)!

Bröllopstårtor

Hej på er! Jag hinner med ännu ett bröllopsrelaterat inlägg :). Egentligen skulle jag ju vara i Lappland nu, men vi beslöt oss för att skjuta upp resan en dag. Vi hade med dottern under hela bröllopet igår och hon var mer än trött då vi kom hem. Under natten vaknade hon flera gånger och vi sov lääänge (ända till nie) i dag på morgonen. Hon var så duktig i går fastän hon var trött. Hon var tyst för det mesta (lite Mors lilla olle och Santa Lucia måste man ju få sjunga på bröllop ;)) och satt stilla i stolen eller famnen. Därför ville vi inte spänna fast henne i en bilstol under en sex-timmars bilresa idag. Dessutom fick jag en hel dag till på mig att packa, något som tydligen behövdes eftersom det sista åkte ner i väskorna för bara en halv timme sedan.

Bröllopet igår var jättefint med en en underbart vacker brud och en stilig brudgum. Vi blev bjudna på en fin vigsel, underhållande program, jättegod lax och på vackra och  supersmaskiga tårtor som bruden själv (hon är konditor) hade bakat!!!

För några veckor sedan när hon provbakade till bröllopet fick vi hem några fina "smakbitar". Moussétårtor med smak av mint, choklad och jordgubbar tackar man ju inte nej till.

Och såhär fin blev bröllopstårtan. Jag lovar att den var precis så god som den ser ut på bilden :).

Jag tackar förstås för alla fina kommentarer om min festfrisyr i förra inlägget, men det är frisören som får ta åt sig äran av det :). Någon önskade få se ett foto av hela mig i festmundering (det händer ju inte så ofta att man ser mig i klänning, så bildbevis kanske inte skulle vara helt dumt). Nu är det så att hos oss är det jag som är fotografen (medan mannen i stället videofilmar), så jag fastnade inte på ett enda foto. Ni får istället nöja er med en bild av min fina lilla familj, dottern och mannen :).

Nu ska jag krypa ner under täcket, för det blir tidig väckning imorgon. Lappland nästa :).

Ha en bra vecka allihop, så syns vi snart!

Älgtorn

Den här veckan är det varit full rulle. Vi har haft program varje dag och veckan kommer att avslutas med bröllop på lördag och ruskaresa på söndag. I Sverige pratar ni kanske inte om "ruska" så mina finlandssvenska läsare får gärna hoppa över min definition av ruska.

("Ruska"= när träden blir gula och röda på hösten. Förutom att njuta av färgprakten hemmavid så åker många människor norrut till Lappland, då är man på ruskaresa. De flesta ruskaresare gör långa vandringar bland bergen...det kommer inte jag att göra. Mina planer för resan är att äta gott (läs:choklad), sova mycket, läsa och kanske sova lite till. Ett ikea-besök lär vi också hinna med. Annars ska vi bara njuta av att vara hundratals kilometer från bygget och ringande arbetstelefon (=min mans, min telefon piper kanske två gånger i veckan varav 50% av gångerna är det KappAhl som drar igång någon ny kampanj). Men nu kom jag lite från ämnet....)

Eftersom jag själv har legat på latsidan i kreativitets-verkstaden hela veckan är så är det en väldig tur att min pappa är desto påhittigare. Han har nämligen gjort en sak åt dottern. En liten vit...

pall...

...med en gullig katt på ena sidan.

Pallen är perfekt när dottern står på älgspan. Hon når inte ända upp till fönsterkanten i vardagsrummet och förr har hon haft en plastpall som hon stått på, men nu har hon fått ett riktigt fint älgtorn som dessutom matchar med mammans inredning ;).

Och såhär....

...ser hennes pass ut. Vi älgar ganska ofta här, speciellt när det skymmer och det inte är så lätt att få en två-åring att förstå vart hon skall titta. Idag när pallen skulle invigas kom det tyvärr ingen älg...istället klippte vaktmästaren gräset med "klippa-traktorn" så dottern stod med näsan klistrad mot fönstret en bra stund. Tur att hon passar på att stirra på folk nu medans hon kan, för sen när vi flyttar till huset lär det inte komma några farbröder med klippa-traktorer på synbart avstånd!

God Natt!

Ps. I morgon ska jag försöka hinna lägga upp några bilder av bygget, för de senaste dagarna har det kommit upp så pass mycket panel att man äntligen börjar se något slut på det! (fast då har vi förstås alla hörnbräder, utskiftsbräder, fönsterfoder och hela garaget kvar...)

Vi hade i alla fall tur med vädret...

I går var vi på familjeutflykt till Ähtäri djurpark. En jättehärlig dag med idel glada miner :). Eller...hrmm.. Jag tar det från början. Vi kom iväg alldeles för sent på förmiddagen. Till största delen mitt fel, jag packade förstås som att vi skulle ut på jorden-runt resa fastän vi bara skulle 200 km hemifrån. Vi hade förstås navigator med oss...denna 2000-talets pryl som får alla (speciellt män) att sluta tro på sina egna förmågor och helt blint lita på en vacker kvinnoröst.

Vi hade inte ens kollat kartan före...visst tyckte vi det var lite konstigt att navigatorn ville vi skulle köra förbi en stor skylt med Ähtäri på och istället fortsätta längs en mindre väg, men klart man litar på navigatorn. Efter ca 7 km skumpande på en liten grusväg kom vi snart tillbaka ut till en landsväg (troligen den tidigare nämnda) och snart var vi framme vid vårt mål. Där ramlade vi ur bilen på parkeringsplatsen för att äta vår medhavda pic-nic. Tyvärr mötte vi de första djuren redan där...mammans skräck: getingar! Efter att ha trilskats med dottern x antal minuter för att få i henne en halv smörgås (hon spanade bara ut i buskarna och sökte älgar) så gav vi upp och gick in i djurparken. Jag gissar att dottern i medeltal hade tålamod att titta på varje djur ca 4 sekunder (alltså som vilken normal 2-åring som helst).

Det läskigaste i hela djurparken var uggle-huset (de var till och med mer skrämmande än getingar). En uggla satt och stirrade på oss flera minuter medan den gungade med övrekroppen som att den skulle ha haft någon sorts spasmer. Jag blev helt paralyserad av skräck.... undrar om den använder den metoden som jaktteknik i sitt naturliga tillstånd. I en ugglebur såg jag några gula små ben och lite fjädrar högt uppe i ett träd. Åh, nej vad tragiskt, en liten uggleunge som mött sitt öde, tänkte vi, ända tills vi kom till nästa bur och halva golvet var täckt med små, döda kycklingar (=ugglemat). Då tänkte jag att de gott kan sitta där och uggla och så begav vi oss mot dotterns favorit... ÄLGEN!


Jag vet inte var hon har fått sin otroliga fascination för älgar, men intresset har hållit i sig halva hennes liv (alltså i ett år). Hon skulle säkert gärna ha suttit där och tittat än idag om inte mamman och pappan finurligt nog hade planerat in ett glasskiosk-besök strax efter älghagen ;).

"Men hallå björnen, du ser ju ruskigt bekant ut!"

Så här charmig var en av de riktiga björnarna (hoppas du inte svimmar nu Aka ;))

"Pausgymnastik"

Vi avslutade besöket med att titta på tamdjur; kossor, grisar, får och kaniner. Vår dotter är dock inte medveten om att kaniner existerar, hon är helt säker på att det är harar folk har i bur (är man en lantis så är man ;)).

Hemresan gick helt okej, om man då bortser från när vi stannade (vid en superlokal bensinstation belägen vid en liten landsväg) på grund av att dottern galltjöt i baksätet. Jag rusade ur bilen och spände loss henne för att försöka komma pål vad som var fel. Efter en stund märkte jag att ca 30 par ögon stirrade på oss...tror inte de var så vana med svenskpratande (/skrikande) turister i den byn ;).

Men trots alla små missöden så hade vi en underbar dag, jätteskönt att få vara tillsammans alla tre och få lite familjetid mitt i allt byggande :).

Ps. När dottern vaknade i dag frågade vi vad hon hade sett för djur igår. Älgen kom naturligtvis på första plats, men sedan följde grisen, kossan, bä-bä och "haren".
-"Såg du nån björn då?"
-"Njaae"
-"Såg du nån varg då?"
-"Njaae"... -tystnad- ...MÅRONMÅL!!!"
- :)