Tiden som inte fanns...

Förut var vårt kök och vår hall tidlös, eller det saknades väggklocka i alla fall. Av jultomten (läs mannen) fick jag en vit stationsklocka. Jag har funderat fram och tillbaka om vi ska hänga upp den i lägenheten eller om den ska ligga nerpackad tills husflytten...

 ...som ni ser så bestämde jag mig slutligen för att den ska hängas upp (efter att beslutet gjordes gick det förstås ytterligare en tid innan mannen kom sig för...eller tog sig tid...)

Nu hänger den mellan köket och hallen, så nu har jag koll på tiden igen (fast det hjälper sällan har jag insett, ständigt försenad som jag är...)

 Såhär ser det ut från kökshållet...

 ...och så här från hallen (i bakgrunden ser ni en skymt av vårt vardagsrum). Om någon är riktigt uppmärksam så märker hon/han att bilderna inte är placerade i rätt ordning ;).

Till sist vill jag TACKA för alla fina kommentarer om lapptäcket. Huvudsaken med allt man gör är ju att man själv blir nöjd, men visst blir man glad när även andra tycker att man gjort ett bra jobb :).


Ha en skön torsdagskväll trots kylan (för er läsare i södra Sverige som inte har sett snö på några veckor och som i stället njuter av knoppande träd och fjärilslarver på vägarna kan jag upplysa om att termometern här visade - 27 grader i morse, ni får gärna skicka hit lite varma vindar!)

Udda lampskärm

Jag hade egentligen tänkt visa en annan sak idag som jag har sytt...för den här lampskärmen blev inte så bra. Den ser rätt tantig ut, jag vet. Men jag tyckte inte så mycket om den gamla ikea-skärmen heller. Efter att jag sytt en ny skärm (som är påträdd på den gamla) så insåg jag att det inte var mönstret på ikea-skärmen jag inte gillade, utan snarare den raka formen, tyvärr trollades den inte bort med mitt eget "kråta-fix", så nu är jag lite i valet och kvalet. Förhoppningsvis vänjer jag mig småningom med lampans nya fulsnygga utseende.

 Ja, varför har jag då ett inlägg om en udda lampskärm istället för det jag egentligen hade tänkt, något som är rött, vitt och underbart prickigt. Därför, att precis då jag skulle börja fota så vaknade dottern ur sin eftermiddagssömn (nästan en timme för tidigt). I vår säng var det en stor våt fläck och sedan jag hade rett upp den röran så var det kolmörkt ute och för sent för att fota. Imorgon ska vår dator på service (sedan dottern målat ett konstverk med bläck på skärmen) och jag vet inte när jag nästa gång får möjlighet att blogga. Därför blev det ett nödinlägg om en skärm! Så skärmen kan tacka dottern, annars skulle den aldrig ha nått ut till offentligheten :).

Här har det varit kallt idag, så jag och gumman har hållit oss inne. Det blev bak av morotssemlor på förmiddagen och bak av chokladkaka spetsad med konjak i kväll. Sedan fick jag sanera både kök och dotter, men hellre det än att vara och isolera som mannen och våra pappor har gjort hela kvällen. Vi har det såååå varmt i vårt hus. Hela -7 grader. Gissa om vi väntar på vår spis!

Ha det fint!

Om olyckan är framme...

Det som borde finnas i alla hem (och som vi nu då äntligen fick skaffat åt oss) är en brandfilt (din gissning var väldigt nära Jennie :)). Jag antar att många har en sådan hemma, men konstigt nog så är det sällan man ser dem hemma hos folk. Det tolkar jag som att de flesta delar min åsikt: de är fruktansvärt fula och kan förstöra inredningen i ett helt rum med sin skrikiga färg (jag vet, jag vet...de är röda för att synas bra, men jag tror färgen har motsatt effekt i stället, folk gömmer helt undan dem i någon skrubb...)

Jag gjorde som ett flertal andra här i Blogglandia har gjort före mig och sydde ett vitt överdrag till filten. Passformen är bättre i "hängande läge", men eftersom vi inte har bestämt oss än för var den ska hänga, så fick den fotas liggande. Det krävs två rätt ordentliga spikar/krokar för att de ska klara av knycken när det är fara å färde, så jag vill inte göra onödiga hål i väggen....

I huset kommer den i alla fall att ha sin självklara plats i hallen, där den är nära till hands till alla rum.

Här är det regn och rusk idag. Hoppas ni har finare väder på andra håll i världen :)

Present

För några dagar sedan hörde jag på radio när de pratade om att folk ofta köper sådana presenter åt andra som de själva skulle vilja ha. Det är väl ganska självklart tycker jag... inte går man väl precis och köper en present som man tycker att är skitful och som man själv aldrig skulle vilja ha (förutom om någon uttryckligen har önskat sig precis det då). När jag väljer presenter brukar jag försöka tänka mig in i vad personen har för stil, men fastän de har en helt annan stil så skulle jag aldrig köpa något jag tycker är fult (=som jag själv inte skulle kunna tänka mig att ha hemma) utan då kompromissar jag och väljer något ganska diskret som passar hos de flesta.

Hur som helst har jag en "presentlåda" här hemma som jag fyller på i bland. Där finns så kallade nöd-presenter, mest barnsaker, men också sådant som passar att ge åt vuxna. Tyvärr brukar det aldrig finnas något där som passar när jag behöver det som mest, så då får man ändå bege sig på sista minuten shopping ;).

För några veckor sedan köpte jag i alla fall en skylt som var tänkt till presentlådan. Av en händelse så "råkade" jag hänga upp den på nyckel/magnettavlan och där passade den så bra så den har fått hänga kvar. Nu har den hängt där så länge, så jag räknar den som en del av min inredning....för en begagnad present vill man ju inte ge bort ;).

Liksom en lykta som inte rymdes i presentlådan... Den råkade passa riktigt bra som bordsdekoration på taklagsfesten och efter det kan man ju inte ge bort den, så nu är den också min :).


Visst passar de bra här hemma hos oss, lyktan och skylten :)!?

För jag erkänner... att jag är en av dem som köper (och hamstrar) presenter som jag själv väldigt, väldigt gärna skulle vilja ha :)!

Ha en bra tisdag alla läsare och tack för att just du tittade in :).

KeyBoard

Tack för alla fina kommentarer och textförslag till gungstolen :). Jag lovade ju att visa ett annat projekt, som tyvärr inte blev färdigt ännu igår, men här kommer det istället. En kombinerad magnet- och nyckeltavla!

Ramen inhandlades vis Ikea. Plåtskivan har maken hämtat hem från sitt arbete. Nyckelkrokarna är gjorda av grov ståltråd med mycket möda och stort besvär.


Egentligen hade jag tänkt överföra projektet åt maken att slutföras, efter att jag designat och tänkt klart vill säga ;). Men eftersom jag också inser att han måste få sova ibland så tog jag saken i egna händer. (jag menar, fixar man läckande wc-byttor och skruvar lite möbler på egen hand så kan väl några krokar inte vara någon konst). Men konstigt var precis det som det blev, så pass trassligt att mannen faktiskt förbarmade sig och böjde till några krokar. Sedan tog ståltråden slut och när jag äntligen fick fixat hem mera ståltråd (från pappas garage) så var förstås makens tid slut. Så då fick jag ändå ta saken (läs: tången och leathermannen) i egna händer och börja böja.

Sen skulle ju krokarna fast i plåten på nåt sätt. Jag spikar hål med hammare och spik tänkte jag. Smart Annie, om det inte skulle vara så att vi bor i ett radhusområde fullt med pensionärer som är hemma hela dagarna. Dagens råd: öppna inte ett plåtslageri hemma om ni bor tättbefolkat. Det för mer oväsen än vad man kan tro. Efter att ha gjort tre hål så fick jag ta en liten paus, för då hade två av granntanterna redan börjat titta ut. Nästa gång jag fyller år kommer jag att önska mig en borrmaskin i present. Makens har man inte mycket nytta av på dagarna när den ständigt befinner sig vid bygget.



När jag äntligen hade fått färdigt tavlan och beundrat den en stund så "slängde" jag upp glasskivan som varit i ramen på en skräphylla som vi har mellan köket och hallen. Tror ni inte den landade mitt pladask på en extra brandvarnare som vi har där, som fick ett fasligt ljud. Förstås hade jag upp alla vädringsluckor på vid gavel... Grannarna kommer att fira ordentligt den dagen familjen Buller tar sitt pick och pack och lämnar radhusbyn för att leva i ensamhet mitt i skogen :).


Men jag är nöjd för att vi äntligen har fått någonstans att förvara nycklarna (istället för i en enda röra i korgen på hallbordet).

Nu ska jag kika runt en stund i Blogglandia för att se vad jag har missat de senaste dagarna :).

IKEA-rapport

Det blev ikea för hela slanten igår...oskämtat. Vi hittade så gott som allt vad vi skulle ha (plus en massa som vi inte visste att vi skulle ha men). Lite besvikna blev vi när vi inte hittade spegelskåpet till Flåren serien i butiken...men när vi raggade på med vagnarna i lagret tänkte vi att kan ju se ifall spegelskåpet skulle finnas där ändå och ser man på, där låg flera förpackningar med spegelskåp nära de andra Flåren-skåpen. Strålande som två solar styrde vi vagnarna mot kassan, fortsatte stråla eftersom kön inte var en kilometer lång och förundrades över vår lycka över att ha hittat allt. Klockan visade på 16.45, bra tid med en kaffe innan hemsresan skulle ta vid....Leendena slocknade ungefär samtidigt som kortmaskinerna slocknade. Plötsligt stod allt stilla...inga kort i inga kassor fungerade. Vi väntade och väntade...och väntade...och släppte före sådana lyckosjälar som hade vett att ha tillräckligt kontanter i plånboken med sig! Våra inköp var räknade till ca 900 euro, och nej, vi har inte så mycket fickpengar på oss. Efter en timmes väntande så började de flesta "köare" av manligt kön lämna sina fruntimmer och proppfulla vagnar för att bege sig till närmsta bankomat (belägen några kilometer från ikea). Där fortsatte köandet, varvat med täta telefonsamtal till de kvinnliga, oroliga vagnvaktarna som stod och stirrade sig blinda på klockan som tickade en, två, tio minuter över sex (då butiken egentligen stänger).

Klockan 18.15 småspringer gubben in i kassakön med plånboken full av 20-lappar, enda sedlarna som bankomaten spottade ut. Tyvärr har han nytt kort och kortkontrakt vars gräns tydligen låg på endast 500 euro. Så hur gör man då? Prioriterar med två sekunders betänketid...1. En massa smått och lite barnmöbler eller 2. badrumsmöbler som kommer att monteras först efter ett år? Det blev alternativ ett kan jag meddela... Kändes aningen knäppt att packa in två påsar, en hink och fyra små platta lådor i en stor skåpbil (det skulle ha rymts i vår egen bil fastän vi skulle ha haft dotterns vagn i bakluckan t.o.m.). Ska man se nåt positivt i det hela så var det ju att vi i alla fall fick med oss någonting hem. Under väntetiden fick vi godis och vattenflaskor och dessutom fick jag praktisera mina ringrostiga finskakunskaper när jag diskuterade med de andra bankomatänkorna! Finskan löpte riktigt bra ända tills en dam frågade var jag hade hittat kannan på bilderna här nedan. Jag kom inte på vad dekorationsavdelning var på finska...inte heller vad vas var... Så jag stod helt handfallen och sade typ "Ruukku, ei keittiö" :D (för er rikssvenska läsare så översätter jag detta som "Kruka, inte kök"). Det jag försökte förklara var förstås att kannan inte fanns på köksavdelningen utan på dekorationsavdelningen och var tänkt att fungera som vas. Damen i fråga gav mig ett medlidsamt leende och sköt sin egen vagn några meter framåt. Men det bjuder jag på ;). (Jag kan ju tillägga att när jag bara såg hennes ryggtavla så trillade ju de rätta orden ner som poletter i huvudet på mig, men det var lite för sent...som vanligt!)

Men visst är den vacker, kannan Sockerärt. Detta är mellanstorleken, min syster hade beställt största storleken, så en sådan hade vi också med hem i skåpet på bilen.

Ps. För en tid sedan lärde jag mig på bloggen Snäckskalsdalen att Hundkäx heter Queen Anne´s Lace på engelska...Hur mycket vackrare namn är inte det då? Men jag måste behärska mig och använda det svenska namnet när maken hör på, annars får han nog roligt åt mina funderingar :).