Höns och humlor

Idag har dottern minst sagt prövat mitt tålamod. Sådana dagar är det bäst att vara utomhus så mycket som möjligt och det bästa är förstås att mata våra hönor. Ja, de är ju inte våra på riktigt förstås utan tillhör åldringshemmet som vi bor grannar med, men jag och dottern låtsas lite att de är våra...


Personalen vid åldringshemmet ser förstås till att hönorna har mat och vatten, men de måste ju också få gräs ibland, en uppgift som dottern (och jag med för den delen) har åtagit på fullaste allvar. Så gott som varje dag gör vi ett besök till hönsburen.

Det är inga vanliga bondhöns heller, nej här snackar vi silkeshönor. De är fluffiga och gulliga, jag tycker de ser ut som en blandning mellan höns och kaniner :)


Så nu har vi börjat spira upp huset ;)...

...eller så inte. Träverket är bara en konstruktion att hänga presenningarna på inför helgens regnväder. Golvvärmeslingorna är i alla fall på plats, armeringarna borde vara i skick och det är för-gjutet runt avloppsbrunnarna. Med andra ord, allt klart för gjutningen som sker på tisdag! Till först hade vi tänkt göra det själva, sedan bestämde vi oss för att anlita en firma istället eftersom gjutningen är något av det mest arbetssamma (och noggrannaste) med ett husbygge, men firman var upptagen ända tills efter midsommar och så länge vill vi inte vänta, så nu gör vi det ändå själva.

Garaget gjuter vi i ett senare skede (det blir för mycket annars att fixa allt på en dag), men jag och makens syster var sååå duktiga igår att vi armerade hela garaget färdigt. Jag humlade faktiskt lite (efter en försäkran av mannen att det inte är värre än att såga med motorsåg), men det lär nog ta en tid innan jag får för mig att röra humlan igen (med en brännskadad hand på hjärtat; det är betydligt enklare att använda motorsåg kan jag berätta!).