Café

Välkommen till mitt...hmm..nåja då..dotterns café! Fast jag tvivlar på att hon riktigt förstår innebörden i ordet "café"...jag misstänker att hon tror att det är vimplarna som heter så, för efter att de hängdes upp så började hennes lilla hörna heta café :).



Vimplarna ja.. Det var de jag sydde igår, och jag är helt säker på att jag har gjort något fel, för det gick snabbt, enkelt och utan krångel. Inte ens tråden hoppade ur nålen en enda gång... Vilket betyder att jag säkert har gjort dem på ett helt konstigt sätt så när någon sann vimpelkännare någon gång stegar in i vårt kök lär de få sig ett ordenligt gapskratt. Som tur har en två-åring inte så stor skillnad...



I vårt...hmm, dotterns café bjuder vi på kaffe och saft med söta tilltugg.


Sötast är väl nog ändå café innehavaren herself som här tar sig en välförtjänt kaffepaus :). Och näe, det ser inte sådär stilrent rosa-vitt ut hela tiden medan hon leker. Medan jag fotade stod hon bakom mig, mutad med en juiceflaska. Genast hon slapp till bordet så bröt kaoset ut med plastfrukter och duplobitar över hela bordet. Men jag tycker det ska få synas att det bor barn i ett hem :).

Skrev jag förresten att det nyöppnade cafét är beläget i vårt kök? Hela köket håller dag för dag att förvandlas till ett stort lekrum. Snart får vi slänga ut vårt riktiga matbord för att få plats med alla småfolk-grejer. Jag ser ett stort problem i hur maken ska få plats med sina långa ben under dotterns cafébord vid måltiderna. Bäst att jag behärskar mig ännu ett år innan jag tillverkar ännu mer barnprylar :).

Tack för besöket, välkommen åter för påtår :)

Bassäng-häng

Tack för alla kommentarer angående Renova-brytarna. Renova är inte bakelit (det finns även sådana till salu, men där går nog min smärtgräns angående priset), dessutom så finns Renova i alla möjliga utföranden (dimmer, eluttag, datauttag mm.). Priset för Renova är ca dubbelt dyrare än "vanliga" brytare. Den lösning jag för tillfället överväger mest är att "blanda" brytare i huset, dvs använda Renova i de rum man rör sig mest och sätta vanliga brytare i sovrum på övrevåningen, badrum+bastu och i alla skrubbar förstås. Ska fundera lite till och räkna ut prisskillnader innan vi tar det slutgiltiga beslutet.

Idag har jag inte alls haft tid att fundera på bygget över huvudtaget. På grund av den här:

Jag vet, den ser oskyldig ut, men skenet bedrar. Den inhandlades redan för en vecka sedan, precis då det varma vädret förvandlades till isande vindar. Den har därför stått (tom) inomhus (gissa om jag har snubblat över den några gånger). Idag kom i alla fall värmeböljan tillbaka så jag bestämde mig på förmiddagen att dottern skulle få premiärbada. Jag lyfte ut bassängen, iklädde dottern i simdräkt och började fylla hinkar med vatten i badrummet. Plötsligt hörs det ett illvrål och dottern ligger utanför badrummet, när jag tar upp henne i famnen blir min t-shirt genomvåt...och mycket riktigt, på golvet finns en gigantisk pöl med gult innehåll (ni kan ju gissa vad) mitt i pölen ligger dotterns hatt och små våta fotspår leder fram till badrummet där hon sedan halkade. Jahapp. Gubben fick ta en förlängs lunchpaus från byggandet eftersom det tog sin tid att städa upp röran, tvätta både mor och barn medan barnet i fråga skrek "Himbahäng, himbahäng" ända tills hon fick dyka ner i sin mini-pool.

Eftermiddagen förlöpte rätt lugnt...kanske för att dottern sov!? Men i kväll var det dags igen, hon smet ut medan jag tog in tvätten och kastade sig i plurret med kläderna på (nu var det inte så varmt längre heller). När jag sedan skulle lyfta in henne sprang hon runt, runt i bassängen och gallskrek ända tills jag kom på att muta henne med att vi inte hinner se på Pippi ifall hon inte genast kommer in och duscha. Det funkade ganska bra. Lagom till Pippi och milkshake så kom maken hem från bygget och jag kan pusta ut för den här dagen.


För någon dag sedan visade min syster en supersöt mössa som hon hade gjort till sin dotter, förstås vill ju inte jag vara sämre så jag knåpade ihop några mössor igår. Den första gjordes med avsikt att matcha med hennes vår- och höst jacka. Till först tänkte jag bara på färgen, först efter att mössan var klar märkte jag att även knapparna matchar med hjärt-trycket :).


Den andra mössan blev röd med trycket "Bad hair day". De som känner min dotter vet att hon har bad hair days varje dag. Med många mycket tunna, fina, lockiga hårstrån så är det ett väldigt jobb att reda ut alla tovor. När man sedan har rett ut allt och hon har sovit en stund så ser det lika ut igen. Ca två gånger i veckan brukar jag spruta hårnäring i och reda ut det riktigt ordentligt. De andra dagarna antar jag hon får gå omkring med sin röda mössa. :)



Nu ska jag njuta av lugnet som råder medan maken nattar dottern. Jag tror att en stor skål med godis och en film är precis den rätta medicinen för ytliga nerver ikväll :).

Ha en skön lördagskväll!

Ps. Om nån vill ha en barnsimbassäng så kan jag tipsa om att det står en ute på vår bakgård hela natten ;).

All the small things...

Trots att det känns som jag hela helgen skulle ha klampat runt på en lerig tomt med gummistövlar på fötterna och ett låååångt måttband i händerna så har jag faktiskt hunnit med ett litet make-over projekt också.

För något år sen fick jag denna lilla ask av min man. Den är handgjord i Finland och riktigt fin...men den har ändå fått stå undangömd i ett skåp eftersom jag inte riktigt har kommit överens med färgen. Så igår bestämde jag mig för att måla den (för att döva mitt dåliga samvete över att "förstöra" en handgjord grej som jag fått i present så intalar jag mig för att den målades ju för hand i alla fall ;)).

Jag har ännu inte bestämt mig för vad den ska innehålla, så jag tyckte texten passade bra... Då kan jag sätta lite vad som helst i den. Insidan lämnade jag i alla fall omålad och tycker själv att slutresultatet blev lyckat. Och gubben är också nöjd att asken äntligen fått komma fram ur sina gömmor och numera huserar i vardagsrummet :)

I morgon ska det grävas dräneringsrör, så det blir väl en gummistövel-dag då igen ;)

Underbara dag...

Man kan ju inte annat än att vara på ett strålande humör en sådan härlig vårdag som denna. Strunt samma att både jag och dottern var indränkta av tallsåpa efter att vi skurat verandaräckena- det finns ju tvättmaskin. Eller att dottern trampade mitt i enda hundskiten på en kilometers radie - hon hade ju gummistövlar på så det var rätt lätt åtgärdat.

Jag bongade också årets första trana idag... På åkern bakom vårt radhus. Det är så härligt att bo på landet, speciellt nu när naturen börjar väckas till liv. Blåbärsris har jag plockat och satt i en gammal mjölkhink på köksbordet (enligt en idé som jag fick av en annan bloggare, tyvärr hittar jag inte heller denna mer :O, hoppas bara att det inte var samma som hade hjärtekransen, då får jag nog skämmas minsann som snor två ideér rakt av utan minsta lilla länk!)

Kvällen ägnades åt införskaffning av föda, inte världens roligaste uppdrag precis, men efter att granntanten idag kommit över med en burk köttgryta så förstod jag att det kanske börjar bli dags att uppdatera skafferiet ;). (Jättegod köttgryta förresten, ännu en fördel med landet, alla känner alla= de flesta är trevliga åt alla!). En tulpanbukett slank också ner i shoppingvagnen och precis som bloggerskan jag härmar så flitigt så stack jag ner tulpanerna bland riset. Till och med gubben tyckte om idén :).

Så nu hoppas jag att riset och tulpanerna inte skall ta kål på varandra. Vita tulpaner är nämligen en bristvara i butikerna här omkring och blåbärsris är inte heller alldeles lätt införskaffat (alla som varit i en våt, lerig vårskog tillsammans med en ett-åring vet vad jag talar om).

Nu önskar jag bara att detta underbara väder skulle hålla i sig.

Skön vår till er allesammans!

Dörrkrans med videsvans

Idag fixade jag hjärta-kransen av vide till dörren fastän jag inte hittade modellen jag sökte (ifall någon känner igen kransen och vill ta åt sig äran, så lämna en kommentar så jag får länka till din blogg :)). Jag blev faktiskt rätt nöjd, det var meningen att den skulle se sådär lagom rufsig ut, så nu får den nog hänga med ett tag.

Dock misstänkte jag redan igår vid insamlingen av kvistarna att jag möjligtvis kunde vara allergisk mot vide (eftersom näsan rann, ögonen blev röda och halsen kliade). Bortförklaringarnas moder som jag är så bortförklarade jag dessa symptom med för mycket frisk luft + skräp under kontaktlinserna. Idag blev jag snabbt varse om att det inte precis var så som det låg till. När jag hade brett ut videkvistar över hela köksbordet och golvet kändes det som hela ansiktet svällde upp till värsta Hulken-facet. Efter en titt i spegeln kunde jag åtminstone konstatera att det kändes betydligt värre än vad det såg ut. Skam den som ger sig, har jag en gång beslutat mig för att göra en krans så gör jag en krans. Men nästa gång vide står på agendan så blir det nog utomhus-sysselsättning.

Vi har faktiskt hunnit vara ute en hel del idag. På förmiddagen cyklade vi till mommo och moffas, bara för att konstatera att ingen var hemma. Men jag fick lite väl behövlig motion i alla fall. Det är underligt hur obekväm cykelsitsen är varenda vår. Det känns som man skulle sitta på en hård knölig sten och dessutom fick jag anstränga ett flertal benmuskler som legat i dvala under istiden 2010. Jag inbillar mig åtminstone att jag var värd chokladbitarna som slank ner i kväll (också!).

I morgon skall jag änteligen försöka hinna mig in till stan en sväng för att inhandla lite blommor (både till insidan och utsidan). Det blir nog till att vänta tills gubben kommer hem från arbetet med bilen i alla fall...för cyklandet tänker jag ta en paus med i morgon, hälsar en stående, bloggskrivande allergiker.

Ps. Måste bara skryta lite på dottern ;). Det första hon gjorde när jag lyfte upp henne ur vagnen efter hennes eftermiddagssömn var att peka mot dörren och utbrista "Tärta" (=hjärta). På några sekunder snappade hon upp att det fanns en ny grej som hänge på utsidan av dörren (och som inte syns så väldigt bra från insidan). Gubben däremot märkte inte någon förändring när han kom hem från jobbet fastän han kom från rätt håll emot dörren :)! Tur att någon förstår att uppskatta mina små konstverk i alla fall :)

Solen skiner, solen skiner...

Idag tittade solen äntligen fram efter att ha gömt sig i åtta långa dagar. Ungefär samtidigt med solen gick humöret också upp några grader. På förmiddagen hade jag lyckast slå huvudet riktigt ordentligt i en skåpdörr (jag kände mig som Kalle Anka när han smäller i huvudet och fåglar och stjärnor flyger runt i en salig röra), efter knocken och medföljande huvudvärk lade jag mig en stund på soffan för att vila. Jag slocknade direkt och sov hela tre sköna timmar för att sedan vakna lagom till solskenet. Då bar det iväg på mini-picnic till "bakgården". Jag och gubben skyfflade bort några ton snö och sedan kunde vi äntligen njuta av saft och kex i vårsolen. Dottern hade fullt upp med att krypa fram och tillbaka under staketet, men en kort kexpaus hann hon också med.

Efter en snabb middag så trampade vi i väg på årets första cykeltur. Dottern satt bak och pekade på traktorer och kråkor (saldot blev fyra traktorer och ca tjugo kråkor, lantisar som vi är :)). Vi passade också på att plumsa i drivorna längs med vägkanten och samla diverse ris och material till pyssel-projekt. Jag hade tänkt göra ett vide-hjärta till dörren enligt en modell som jag såg på en blogg igår... Tyvärr tänkte jag (förstås) att jag nog minns hur det ser ut och sparade inte bilden. Så nu har jag ägnat kvällen åt att irrande söka den rätta bloggen i blogglandia utan resultat. En massa spännande tävlingar har jag i alla fall lyckast bli deltagare i :). Hoppas verkligen på någon liten vinst... Det är ju såååå spännande att veta att man har ett paket på kommande på posten. Jag hör till den skaran som samlar på allehanda etiketter, lappar och koder från blöjpaket, flingor och russinpaket och skickar in för att få en liten sak i belöning som man inte ens vill ha... (detta förstår sig inte min man på, men jag är säker på att det finns andra där ute med samma lite udda intresse ;)). Därför tycker jag att det ät super att få vara med och tävla om FINA priser!

Jahapp ja..nu skall jag fortsätta i sökandet efter den försvunna videkransen... ifall någon vet var den hittas så tipsa gärna. Är rätt säker på att mitt eget exemplar inte blir lika fin utan modell, och en krans måste jag nog göra efter att ha haft gubben att hoppa längs dikesrenen och skära vide (medan jag stod på vägen och ropade "Nej,nej, inte den, den är alldeles för kort, ta dendär långa i stället, ja just den som står mitt i diket med tre meter vatten runt, den ska jag ha!" :)

Örtagård

Idag planterade jag lite örter (persilja, basilika och smörgåskrasse). I fjol gjorde jag ett liknande experiment som misslyckades totalt (gräslöken liknade visset påskgräs, basilika bladen växte sig hela 5 cm höga och persiljan löd under tortyrmetoden "undervattning - övervattning"). Den lilla skörden vi fick av fjolårets örtodling var i alla fall uppskattad, alltid gott med egna råvaror i maten!

Så nu har vi vår lilla odling i vardagsrummet. Jag har redan gått flera gånger och tittat ifall något enstaka litet frö skulle ha börjat spricka (otålig? jag?), men än har inget hänt. Det ska i alla fall bli härligt med lite grönska i kontrast mot det massiva snötäcket utanför fönstret (=allt som har rasat av vårat tak de senaste dagarna).

Tillsammans med dottern planterade jag också påskkorn i en kruka. Jag hade förberett lite med mull och sådant medan hon sov, så hon fick plocka dit fröna, klappa lite på ytan och hjälpa till med vattningen. Ibland tänker jag att hon kanske är lite för liten ännu (1,5 år) för att hjälpa till med allt möjligt (plantera, baka pepparkakor osv), men tillika så märker man ju att hon tycker om det. Det första hon visade åt pappan när han kom hem från arbetet var krukan med "på" som hon kallar påskgräset :). Vi har krukan placerad på ett lågt bord, så hon kommer bra åt den, och som jag misstänkte så tog hon snabbt tillfället i akt. När jag var i köket och lagade mat hörde jag då hon plötsligt sa "Här" med bestämd röst, då hade hon tagit krukan och placerat den i en av våra ljusbeiga soffor *oooops*. Det gick i alla fall bra och sedan dess har hon inte rört den, så kanske den får stå kvar på "lilla bordet" så hon kan kika lite i den ibland för att se om det har börjat hända något.


I morgon sticker gubben iväg på arbetsresa två dagar, så då är det föräldrafritt som gäller :). Jag tror nog att det kommer att gå riktigt bra, vi har mycket program inbokat så tiden inte ska bli så lång. Och om vi inte kommer på något annat kan vi ju alltid sätta oss och se på då våra odlingar gror ;).

Förklädet

Vissa dagar är det svårare än andra att få ändan ur vagnen (läs: få symaskinen ur skåpet). Jag hade ju tänkt mig att W skulle sova sin eftermiddagssömn i en halv evighet på grund av den tidiga morgonen, men ack så fel jag hade. Jag hann knappt tänka knappnål innan hon började röra på sig och före Elna var placerad så var vakenheten ett faktum.

Men har jag en gång bestämt mig för att sy ett förkläde så syr jag ett förkläde.punkt. Alla som någon gång har sytt med ett barn i ett-års åldern runt sig vet vilken påfrestning det kan vara, minsta lilla knappnål hittas, var man än placerar saxen så når de upp och symaskinstrampan är en riktig favorit. Det sista småfixet lämnade jag till ikväll, men modellen har tyvärr (eller tack och lov) gått och lagt sig, så det blir lite "platta" bilder i stället.

Bilden på bröstfickan hade jag en tydlig föreställning av hur den skulle se ut (en grön prinsessbakelse med ett körsbär på) och jag var störtsäker på att en sådan bild hittar man ju direkt. Men efter att ha googlat hundratals och åter hundratals bakelse-bilder och bara blivit snålare och snålare så fick jag se mig besegrad och så fick denna bild duga istället. Det kommer säkert att bli en hel del förkläden till under dotterns uppväxt, så prinsessbakelsen får komma med i något senare skede.

Hamnstrejken tog ju annars slut idag... Men jag har ännu inte bestämt mig om jag skall börja äta choklad riktigt än (för er som inte hängde med här kan jag berätta att jag bestämde mig i måndags att hålla mig borta från choklad lika länge som stuvarna håller sig borta från hamnarna). Gubben, den svikaren, hade förstås köpt en fazers blå åt mig, för säkerhets skull som han påstod... Att han inte kan lära sig att har man choklad så äter man choklad, har man ingen choklad så kan man inte äta någon choklad. Kanske jag tar en liten, liten bit ikväll. Favoritjeansen gick faktiskt fast imorse, med nöd och näppe, men det gick ;).

Pyjamaspåse

Bestämde mig för att påsen som dottern fick skall få tjäna som pyjamaspåse ett tag. Mest därför att färgen matchar så bra med hennes sängöverkast. Sedan jag hängde upp den igår, har hon dock varit och plockat ner den otaliga gånger, så snart lär jag nog tröttna på att ständigt hänga upp den igen :)

Vi vaknade redan 6.00 i morse vilket betyder att dottern sover extra länge nu på dagen...då jag dessutom städade färdigt redan igår så skulle jag nu för en gångs skull ha massor av tid att sitta vid symaskinen eller hitta på något annat pyssel... Men motivationen vill inte riktigt infinna sig.

(Påsen är delvis ännu en idéstöld av min kreativa storasyster, påsar brukar jag nog fixa själv, men idén att sy fast en tygbit med tygtryck på så har jag direkt importerat av henne ;))

För alla dem som tycker om hjärtan (eller inredning överlag) så pågår en tävling hos Lottas home, där man hinner vara med ännu idag. Första priset är ett fint trähjärta. Är man inte intresserad av tävlingen är sidan ändå värt ett besök om man som jag har lite svårt att finna motivation ibland ;).

Egen tid

Som så många andra har jag hakat på trenden med tyghjärtan. Det går enkelt o snabbt att sy dem (betydligt enklare än en fåtölj!!!) och så är det roligt att hitta på nya färg-, text- och bildkombinationer.. i fall resultatet inte blir det bästa så är det inte så stor förlust eftersom det endast är gamla resttyger som används.

På några hjärtan har jag tryckt texten "Egen tid", något man som småbarnsmamma tycks ha ständig brist på. Hjärtat hängs på dörrhandtaget till en stängd dörr och där inne får man sedan vara i fred en stund och t.ex. läsa en bok (här snackar vi lyxliv!).

Smurf-hjärtat kom till bara för att jag tyckte färgen passade (på baksidan av hjärtana är det samma blårutiga tyg som bakgrunden). Så honom får någon vänlig själ gärna adoptera om de vill :). Jag är också ett stort fan av smurfarna, men har på känn att vårt hem kommer att svämmas över av hjärtan snart om jag inte börjar dela ut dem i tid... (i huvudet har jag redan nästan modell klar, men det får bli en annan dag, för nu är min egen tid snart slut ;)).

Händiga händer

På förmiddagen hade vi besök av kusinerna med sin mamma. Efter mycket skoj o bus så somnade dottern så sött i sin vagn och jag fick lite tid till mina fixar-projekt. Idag har jag fixat till en pall som länge har stått o skräpat. I somras målade vi den vit, men efter att ha suttit på den med mörka jeans så var den inte så vit längre... Jag skulle så gärna vilja vara en vit-människa (en sådan som omger sig med inredning o prylar i vitt), men alltid ändrar jag mig i sista stund o så blir det ändå blått eller grått (nåja, visst har vi även ganska mycket vitt i vårt hem, iaf tillräckligt enligt min man). Hur som haver gick även denna pall samma öde till mötes som en massa andra fixade grejer, den blev grå.

När jag skulle stansa fast det nya tyget o stoppningen så stötte jag på vissa problem. För det första så upptäckte jag inte att säkerhetslåset på stanspistolen gick att ställa bort helt, så under nästan hela proceduren så satt jag o trixade med låset varje gång för att få bort det... Sedan tyckte jag också att det var ganska jobbigt (för att inte säga livsfarligt) att stansa upp-o-ner, dessutom blev undersidan inte så snygg när jag bara stansade lite på högt. När jag bara hade kvar ett ben att stansa runt kom jag på den genialiska idéen. Pallen går ju faktiskt att svänga (!!!)... Sagt och gjort, jag svängde pallen o den blev färdig i ett nafs. Mitt självförtroende fick sig dock en allvarlig törn, jag brukar tycka att jag är relativt händig, men för tillfället lyser nog tummen röd mitt i handen.