Livet som hemmamamma är inte det minsta enahanda- ifall någon nu trodde det.
I tisdags var livet så bra det bara kan bli. Jag och dottern vaknade utvilade och glada, åt morgonmål medan vi njöt av den härliga utsikten utanför fönstret (tre frostbitna älgar som i sakta mak betade gräs på ängen). Sedan tog vi en morgonpromenad i solskenet till bygget för att samla granris och leka i sandlådan. Gumman sov ganska länge på eftermiddagen, så jag hann binda en krans och fick en lååång kaffepaus medan jag bläddrade i lite inredningstidningar i jakt på julinspiration....
I onsdags lyste inte lyckans strålar särskilt starkt. Dottern var förkyld när vi vaknade, kylskåpet gapade tomt, så förmiddagen tillbringades i mataffären
(=något av det tråkigaste jag vet), på eftermiddagen sov gumman 20 minuter innan hon fick en kombinerad host- och gråtattack och hostade upp en näve segt, grönt snor. Varpå resten av eftermiddagen gick åt att trösta och fixa barnvakt. Som tur ställde moffa genast upp som sagofarbror, så jag hann i tid till jobbet. Dotterns nattning gick ovanligt snabbt, så trött hon var...i stället vaknade hon en halv timme senare och skrek, skrek, skrek...inte ens mutor med choklad hjälpte
(ja, jag mutar mitt barn ibland, den förälder som inte gör det kan räcka upp en hand...näe, jag tänkte väl det också). Till sist fick hela familjen bänka sig i soffan och titta på "Fia och djuren" tills dottern somnade i min famn. Då sov hon - med mååånga avbrott- tills klockan sju i morse då gnällandet och skrikandet tog vid igen. Om denna dagen nämner jag inget...jag tror den glöms fortast då...
(men jag hoppas hon sover minst en timme till, känns som jag behöver det...)
Så här blev i alla fall gransriskransen. Den ser lite dyster ut, närmare jul kommer jag att fylla på med lite lingonris och eventuellt enris, men nu i november tycker jag den får vara lite tråkig.
Mandarinskivorna torkade jag själv, inspirerad av
Mias blogg. Jag skar upp mandarinerna i ca en halv centimeter tjocka skivor och torkade dem på galler i 75 grader varm ugn två timmar. Sedan stängde jag av ugnen och lät dem ligga i eftervärmen under natten. Nästa dag fick de torka det sista i rumstemperatur. Man kan torka dem bara i rumstemperatur, men det tar ganska mycket längre
(och mitt tålamod klarade knappt av en dag) och så finns förstås risken att de möglar. I fall man torkar i ugn så lönar det sig att öppna luckan och släppa ut fukt emellan.
Ännu har jag lyckats hålla mig från att ställa fram något julpynt...för inte kan ni väl mena att ni associerar till julen av ett sånt här arrangemang?
Nej, nej... zinkhjärtan, granris och äpplen är inte det minsta juligt. Lite allhelgona-pynt bara ;).
Ha en härlig torsdag!