Sista sakerna som transporterades hem i plåtlådan var dessa trädgårdsredskap. När jag köpte dem så tänkte jag ha dem som prydnad, upphängda på husväggen... men när jag kom hem och undersökte lite noggrannare så märkte jag att de är riktigt stadiga och ordentligt gjorda, så nu kommer de att få göra nytta för sig också. Jag skall inviga spaden om en liten stund när jag planterar en pelargon vid trappan. Hittills i vår har jag använt dotterns sandlåde-spade att plantera med (eftersom mina redskap ligger i förvar i en trälåda hos svärföräldrarna och jag aldrig minns att ta hem dem!). Det har inte varit så pop kan ni tro när jag flera gånger glömt spaden i jordsäcken, kalabalik i sandlådan snackar vi om här! Nu får hon ha sin orangea plastspade i fred och jag får njuta av att sätta en riktigt vacker spade i jorden :)
Och vips så fanns den bara där framför mig. Den ultimata plåtlådan! Rätt storlek, rätt färg och rätt pris. Såld!
Visst blev det bra :). Fastän gubbens kommentar när han såg plåtspektaklet var: "Näe, int har du väl köpt en plåååååtlåda!? En sån sku jag ju kunna laga själv!" (han arbetar på en ventilations/plåtfirma). Tro mig, jag tvivlar inte på hans kompetens när det gäller att fixa plåtlådor, att han e duktig på det har han flera gånger bevisat. (Bland annat har jag fått en jättefin första hjälpen låda). Men det brukar krävas massvis med tid och övertalning innan han tar tag i plåten och bockar ihop en låda, så det går betydligt snabbare att köpa en. (För tillfället har han ju absolut ingen tid så...!)
Men vill han så får han förstås jättegärna fixa ihop en till låda åt mig ;). (Först i tur står dock en schablonmall som han ska försöka fixa under sommaren).
Det bästa fyndet enligt mig (som jag ler åt fortfarande idag) är en stor, tung, rostig sax. Jag antar att det är en nyproduktion, men den ser precis ut som att den skulle ha hundra år på nacken! Jag har sökt efter en sådan sax så länge och skulle gladeligen ha betalat ett betydligt högre pris för den än vad jag nu fick den för!
Jag såg den inte till först när jag stod framför hyllan, men plötsligt nappade någon bakom mig tag i den och jag såg den försvinna i ögonvrån. Jag kände hur hjärtat hoppade till. Jag hade haft min chans, sumpat den och förlorat...Men, hon som tog den visade den bara åt sin kompis och satte sedan tillbaka den, rakt framför mig! På en tiondels sekund hade jag den i min hand... Sedan kände jag lite samvetskval och frågade för säkerhets skull av flickan om hon inte skulle ha den, men det skulle hon inte...*smiiiiile*
Det jag inte riktigt förstår är att tiotals kunder hade passerat den före mig. Alla hade låtit den ligga kvar! Vill inte alla ha en gammal rostig sax undrar jag nu? Är det faktiskt så att största delen av befolkningen har en massa gamla, vackra saker liggande som de bara kallar skräp? Man börjar ju undra... men så kan det väl bara inte vara!? Näe, jag kör på ödes-teorin i stället; ingen annan hade råkat få syn på saxen därför att det var förutbestämt att jag skulle ha den, men naturligtvis skulle 99% av kunderna i affären genast ha nappat tag i den om de bara skulle ha fått chansen :D
Nu säger jag som dottern: "Klipp, klipp" och klipper av detta jättelånga inlägg... Resten av fynden (för det finns mer kan ni tro) visar jag en annan dag!
Dels är det bråttom för att husleverantören Hartman Hem väntar på att få komma och fortsätta med det de ska göra. Hittills har de gjutit grundsulan till huset samt murat upp hussockeln och rappat den, allt det övriga till huset samt hela garaget har vi fixat själva. Lätt, kan det tänkas och naiva som vi var så tänkte vi också innan husbygget började att det stora arbetet för oss börjar sedan byggarna har spirat upp huset och vi ska fortsätta med tak, panel och insida. So wrong! Det har varit så massvis med arbete med grunden, det byggarna har gjort har bara varit en droppe i havet.
När man aldrig har byggt hus vet man kanske inte (i alla fall inte vi) att man ska gå en halv evighet och kludda grus med en vibrerare innan grundsulan gjuts...sedan den e gjuten ska det fyllas sand i flera omgångar inne i huset som skall kluddas... och vätas...och kluddas. Inte en timme för hela huset...näe, utan flera dygn helst. Som ansvarige byggmästaren sa "Man kan int kludd för myki!". Tror både gubben och pappa drömmer mardrömmar om vibreringsmaskinen *blä*. Sedan alla dessa "småsaker"...gummilistar som ska spikas på, isolerande styrox som ska placeras ut, samt mera gräv, gräv, gräv. Och sedan den enorma stressen att tid kostar pengar och helst ska vi få färdigt det nästa vecka så byggarna får börja spira då. Det som är kvar är ännu att dra alla rör (t.ex. avloppsrör, golvvärmesystemet, isolera med styrox, gjuta golvgrunden m.m.). Sen när byggarna har spirat upp så är förstås fortfarande det mesta jobbet kvar, men då minskar i alla fall pressen och man får mera ge det den tid det tar.
I går kväll kom maken faktiskt hem före klockan 22. Bara för att sätta sig vid datorn och börja med beställningslistor till VVS-arbetet. Beställningen måste vara in idag, så vi hinner få delarna imorgon, så vi kan börja sätta ut dem på lördag. Jag vet inte när han slutligen kom och sova, men klockan var nog en bra bit över 24. Fritid? Existerar inte! Jobbigast för mig är att "bara" gå hemma när jag vet hur mycket maken kämpar några 100 meter härifrån. Ikväll kommer i alla fall snälla mommo att vara barnvakt så gissa var jag är då!? Och isolerar med styrox runt garaget naturligtvis!
Wilhelmina-kakorna ställde vi i en burk på bordet, så om pappan inte har fattat vilken stor dag det är idag så lär han bli påmind det snaraste när han kommer hem :)
Någonting jag verkligen tycker om är flaskor med patentkork. Så oändligt mycket snyggare med glasflaskor med patentkork än plastflaskor med skruvkork (fast jag kan väl erkänna att det nog är mest plastflaskor i användning här hos oss på grund av praktiska skäl). 
Kakburken är från vårt allas ikea och flaskorna är (hör och häpna) från Halpa-Halli. Dessutom i en fin storlek också (ca 2 dl). Ännu för några år sedan var inte Halpis precis inredarens drömbutik (om man inte letade efter blommiga tant-grejer med en massa extra krusiduller förstås), men det tar sig minsann. Det senaste året har jag hittat en hel del snygga och billiga prylar där!
Men man måste ju kunna öppna lådor och skåp också. För dem som inte har kollat så mycket på kök kan jag säga att om det är svårt att välja stil på luckor, så är knoppar och handtag rena rama djungeln! Snyggt ska det vara förstås. Till först hade vi tänkt oss ett handtag i stil med Grej här nedan. Väldigt snyggt tycker jag och förvånansvärt nog också mannen.
MEN (stora men!) det måste förstås vara praktiskt också. Vilket betyder lätt att använda och lätt att hålla rent. Jag vill gärna att lådorna skall gå att öppna både uppifrån och nerifrån (lite flummigt uttryckt, men det jag menar är att man måste kunna sticka ner handen uppifrån och dra, samt sticka ner den underifrån och dra, inte låsa sig vid att endast kunna öppna underifrån... förstod ni detta är ni värda en guldstjärna!).
Dessa Smidd- handtag här ovan tycker jag jättemycket om. Tror det skulle bli snyggt tillsammans med Ståt-luckorna, det är även dessa som finns med i senaste köksversionen i mitt planeringsprogram. Bara en liiiiten grej till då... Mannen är nöjd med att vi har hembygdsmuseet till grannar... han vill inte att museet ska flytta in i vårt kök... (TUR att han inte vet alla mina inredningsplaner för huset ;)). Får fila lite på den biten ännu...
...men idag hittade jag dessa Hedra-knoppar som jag inte ännu har bestämt mig för om jag skall tycka om eller inte... Och vilka handtag skulle de då passa ihop med? Stora saker jag har att fundera på ;)...
Det är nog bäst att jag sover på saken, en sak är i alla fall säker och det är att jag kommer att drömma om kök i natt. Rådfråga mannen om handtag och knoppar? Ja det vore väl en idé förstås. Han ska ju faktiskt bo i huset han också :D!
Min murgröna har jag tyvärr lyckats ta kål på (den dog inte på grund av vätskebrist utan det var någon sorts kvalster som tog kål på den), så nu har en gräslöksknippe fått ta över zinkkrukan. Den slokar i och för sig redan, hela fem timmar efter att den inhandlades. Ifall växter kan tänka så tänker de nog "Ta inte mig, ta inte mig" när jag kommer gående i affären, jag tror att det lyser "växtmassmördare" om mig på långa vägar! Vilken tur att jag inte vet så bra skillnad på ogräs och andra växter, så jag i alla fall en tid kan inbilla mig att jag har gröna fingrar när det växwer och gror i rabatten :).
I går göts grundsulan vid bygget och idag har de murat upp sockeln med leca-stenar, så det borde bli klart imorgon. Det är så roligt att vara till bygget och se nu när man märker att det händer grejer och man ser exakt var väggarna skall vara. 
Förutom boken och en fin blombukett (med vita blommor ;)), så fick jag ju arbetsbyxorna redan i förskott. Så nu hoppas vi på sol och värme i morgon för då börjar vi spika formarna som garagegrunden skall gjutas i...
Vi packade i alla fall in dottern i bilen och körde en halv timme i nordlig riktning. Där hittade jag en massa att spendera dessa omtalade peningar på. Bland annat detta bäddset från Hemtex (men i blått, det fanns inte på hemsidan). Så nu ligger det i skåpet och väntar på nybygget, för här i lägenheten packas det inte upp några nya lyxiga lakan :).
Vid Claes Ohlson kände jag en stark dragningskraft till dessa hyllpapper (jag har aldrig använt hyllpapper, men jag tror knappast att det har funnits såhär snygga förr heller ;)). Den rosa rullen sparas nog i alla fall till dotterns framtida (prinsess)rum.
Det jag egentligen var ute efter vid Klasses var denna söta barnkavel av trä som min lilla kökshjälpreda ska få börja använda. Förhoppningsvis hinns det med bullbak ännu denna vecka så hon får inviga nyförvärvet...
Klänningen då...efter mycket möda, svett och suckar så bestämde jag mig för denna... Inte precis någon fin-fin klänning, men nöden har ingen lag. Jag köpte en svart fodral-klänning också (dubbelt dyrare dessutom), men väl hemma framför spegeln så bestämde jag mig för att jag hellre ser ut som en avslappnad prickig korv än som en länkkorv inspänd i ett prinskorv-skinn.
Enda nackdelen med prickisen är att nån säkert kommer att tro att man försöker dölja en begynnande bebismage, men det kan jag lova att så är inte fallet! (enda jag försöker gömma är min chokladmage ;)). Medan jag väntade dottern konstaterade jag nämligen att om det ät nåt jag är riktigt urusel på så är det nog att vara gravid... så jag skjuter det med glädje till framtiden :)
