Ett år, det är så länge som man (jag) orkar med ett bygge har jag kommit fram till. Nu känns det som orken och motivationen börjar vara slut, precis när det "roliga" ska börja (tak, tapeter, golv och kakel). Risken är väl att man inte orkar bry sig så mycket om alla småsaker i slutändan, de som jag såg så fram emot när bygget planerades. Som tur är min man betydligt segare än mig, så slutresultatet kommer nog att bli bra ändå. Han bygger och fixar varje kväll.
Själv har jag inte haft fram symaskinen, eller något annat pyssel, på flera veckor. Jag har insett att den lilla stund av egentid jag får när dottern sover måste jag använda till att njuta. Efter att tvättmaskinen är laddad och diskbänken rensad så tillåter jag mig att dricka mitt kaffe i lugn och ro medan jag läser en tidning, lite ovant känns det, men det är enormt energigivande!
Bakar gör jag ännu i alla fall. Senast blev det vitchoklad-lime paj. Jättegott och väldigt enkelt! Om någon vill ha receptet så kan ni maila.
Ha en riktigt härlig fredagskväll!
Ps. Jag hoppas att inlägget inte blev alltför gnälligt, jag försöker bara vara realistisk. Det är kul att bygga hus själv, men också tungt, ensamt och massor av uppoffringar. Som tur har man en underbar belöning som väntar i form av Drömhuset.
Hej vännen!
SvaraRaderaJa, jag kan tänka mig att orken tryter! Ni har varit så duktiga, både du och mannen! Och man får lov att bli trött, annars tror jag inte man klarar av vardagen och allt annat.
Din tårta såg väldigt god ut, jag tar gääärna receptet!
Jag vet att du skrev att du inte orkar pyssla nu, men jag har en liten tävling i min blogg som kanske kan komma till pass när hösten kommer och pysselkänslan kommer tillbaka? Det är ett superfin Tildabok med tyg, som ligger i potten! Hoppas du vill vara med!
Ta hand om dig och njuuuut av allt fint ni redan gjort, så kommer nog lusten tillbaka igen!
Stooora kramar!
Precis så är det, det går i vågor och när man varit nere i en liten vågdal och skumpar upp på toppen igen så blir det minst lika roligt som förut, jag lovar!
SvaraRaderaOch man måste ta sig lite tid och leva och ta det lugnt och ha det gott emellanåt, jag tror det är bra.
Ha det riktgit gott,
Agneta kram
Ja men gud, tror du inte att jag känner igen mig på pricken!!! Och då ska du veta att ni har sååå mycket mer eget jobb på ert hus än vad vi hade, kommer inte ens i närheten av ert slit! Men trots att det mesta var klart på själva huset när det levererades till oss så var det jättemycket som vi behövde/skulle göra själva. För att inte tala om att iordningsställa tomten!! Vilket jobb, pust!! Och att fixa tomten hade vi inte ens med som en jobbig punkt på vår to do-lista, haha. Håll ut annie och tillåt dig att kräkas över allt emellan åt, det blåser snart nya vindar :))
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaam aka
Hej vännen!
SvaraRaderaHärligt att se att bygget går framåt, men jag förstår att ork och lust tryter för dig. Vet precis hur det känns. Du gör helt rätt i att ta hand om dig själv och njuuta en stund när du kan. Livet med småbarn är intensivt i sig, och ska man sen bygga hus också...
Önskar er all lycka till med huset!
Ha en riktigt skön helg!
Ta hand om dig, och hälsa Jenny om ni ses!
Kram Lotta
LOTTAS HOME
Det är klart att det blir jobbigt i perioder och inte alls känns kul. Speciellt när man slitigt så som ni har gjort, ni har verkligen kämpat! Låt det var ett tag. Orken och med den lusten, kommer tillbaka. Fortsätt drick kaffe och ta det lugnt till lusten är tillbaka.
SvaraRaderaGnällig är det sista du låter!
Massor av kramar Jennie
Hej
SvaraRaderaJag förstår att det måste kännas tungt ibland. Jag menar, vårt hus byggdes fort och jag höll på att få hybris av den tiden. Men det är bra att du kan koppla av och i slutändan blir det bra!
kram
Känner igen mig precis. Vi renoverade i flera år sedan fick min sambo erbjudande om utlandstjänst då tog vi vårt pick och pack och flyttade till Moskva. Efter 15 månader var vi tillbaka i huset igen. Nu njuter vi på ett annat sätt och tar det mer lugnt det får ta lite tid och vågor det här med renovering och husbygge! : ) kram Sofia
SvaraRaderaVisst blir det tungt... För oss tog det ett år och fyra månader innan vi flyttade in, men då var ändå övervåningen halvfärdig.
SvaraRaderaOch jo, det blev nog lite så för mig på slutet att jag inte orkade med alla beslut och inte stod på mig med mina önskemål.
Håll ut och trevlig helg!