Kola-kaos

För någon vecka sedan så bakade jag bullar med dottern som ni kanske minns....ungefär samtidigt lovade jag dyrt och heligt att det lär ta ett tag innan jag nästa gång startar något kakbak tillsammans med en nästan-två-åring. Det hade jag alldeles glömt bort idag, för plötsligt stod vi åter i köket, dottern uppflugen på en köksstol bland en massa plastskålar och mjölpåsar.

Allt för enkelt vill man ju inte göra det åt sig, nehej då, här skulle det testas ett nytt recept minsann (från Akas blogg, du hittar receptet här). Problemen hopade sig, hur kokar man kola-sås (i en allt för liten kastrull dessutom) samtidigt som man vaktar dottern och försöker röra ihop en mördeg!? Det gör man inte, kunde jag konstatera efter att spisen var full av bubblande kolasås, dottern hade smort in både hennes och mina kläder med äkta smör och degen fortfarande bara var i ett halvfärdigt stadium. Jag är tack och lov känd för mitt extremt långa tålamod (= stor lögn), så jag bytte till en större kastrull, tvättade tassarna på en skrikande och sprattlande dotter och färdigställde mördegen.

Mums, tyckte dottern som matades med små smulor medan jag tryckte ut degen på plåten. Tyvärr hade mamman och dottern inte samma åsikt om när tillräckligt är nog, så när jag sade att nu får det vara slut med degätande så gav dottern inte upp så lätt. När mamma inte längre bjuder på små degklumpar så får man ta saken (läs: saxen) i egna händer. Sagt och gjort, dottern tog stora kökssaxen och klippte (!?) en degbit och stoppade sedan snabbt saxen i munnen. Det var ungefär 12 sekunder efter den här incidenten som Barbapapas signaturmelodi ljöd från datarummet. Mamman tyckte att hon hade klarat av den pedagogiska biten av dagen och sanerade köket medan barbapaporna underhöll dottern på tjattrande tyska på dataskärmen.

Kakor blev det i alla fall. Jättegoda kakor som passar perfekt åt små godisråttor som mamman och dottern...

Om nån undrar vad det vita ovanpå är (som skiljer sig från originalet på Akas blogg) så är det mitt extremt misslyckade försök att dekorera med lite vitchoklad. Klimpvis, är nog det ord som beskriver fenomenet bäst. Smaken tog i alla fall ingen skada :).

Tro det eller ej, men jag har faktiskt hunnit sy och pyssla lite här idag också mitt i all oreda, vad det blev till visas imorgon...

Ha en härlig tisdagskväll!