Fyndigheter

För tillfället är det lagertömnings-dagar vid min favoritbutik Blossom. Det betyder massor med folk och stor chans att göra fynd (inget ställe man tar med en 1,5 åring till ;). Igår på kvällen hade de öppet i en timme endast för sina facebook-fans och efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig för att lämna bygget lite tidigare och sikta in mig på att fynda (då vi ändå hade fixat skötare till dottern). Något jag inte ångrar ;)


Jag hittade nämligen ett flertal saker...det mesta faktiskt sådant som jag ändå hållit utkik efter! Denna stora plåtlåda är ett sådant exempel. Jag har i flera månader sökt efter någon slags gråfärgad stor förvaring att ha uppe på skåpet i datarummet.

Och vips så fanns den bara där framför mig. Den ultimata plåtlådan! Rätt storlek, rätt färg och rätt pris. Såld!
Visst blev det bra :). Fastän gubbens kommentar när han såg plåtspektaklet var: "Näe, int har du väl köpt en plåååååtlåda!? En sån sku jag ju kunna laga själv!" (han arbetar på en ventilations/plåtfirma). Tro mig, jag tvivlar inte på hans kompetens när det gäller att fixa plåtlådor, att han e duktig på det har han flera gånger bevisat. (Bland annat har jag fått en jättefin första hjälpen låda). Men det brukar krävas massvis med tid och övertalning innan han tar tag i plåten och bockar ihop en låda, så det går betydligt snabbare att köpa en. (För tillfället har han ju absolut ingen tid så...!)

Men vill han så får han förstås jättegärna fixa ihop en till låda åt mig ;). (Först i tur står dock en schablonmall som han ska försöka fixa under sommaren).

Det bästa fyndet enligt mig (som jag ler åt fortfarande idag) är en stor, tung, rostig sax. Jag antar att det är en nyproduktion, men den ser precis ut som att den skulle ha hundra år på nacken! Jag har sökt efter en sådan sax så länge och skulle gladeligen ha betalat ett betydligt högre pris för den än vad jag nu fick den för!

Jag såg den inte till först när jag stod framför hyllan, men plötsligt nappade någon bakom mig tag i den och jag såg den försvinna i ögonvrån. Jag kände hur hjärtat hoppade till. Jag hade haft min chans, sumpat den och förlorat...Men, hon som tog den visade den bara åt sin kompis och satte sedan tillbaka den, rakt framför mig! På en tiondels sekund hade jag den i min hand... Sedan kände jag lite samvetskval och frågade för säkerhets skull av flickan om hon inte skulle ha den, men det skulle hon inte...*smiiiiile*

Det jag inte riktigt förstår är att tiotals kunder hade passerat den före mig. Alla hade låtit den ligga kvar! Vill inte alla ha en gammal rostig sax undrar jag nu? Är det faktiskt så att största delen av befolkningen har en massa gamla, vackra saker liggande som de bara kallar skräp? Man börjar ju undra... men så kan det väl bara inte vara!? Näe, jag kör på ödes-teorin i stället; ingen annan hade råkat få syn på saxen därför att det var förutbestämt att jag skulle ha den, men naturligtvis skulle 99% av kunderna i affären genast ha nappat tag i den om de bara skulle ha fått chansen :D

Nu säger jag som dottern: "Klipp, klipp" och klipper av detta jättelånga inlägg... Resten av fynden (för det finns mer kan ni tro) visar jag en annan dag!