Påskpynt e grymt

I år hade jag nästan glömt bort påsken (jag skyller det på snömängden). Hade ju tänkt ta in lite videkvistar så där för en vecka sedan, men det har jag alldeles glömt bort så nu får vi nöja oss med dotterns snart halvmeter höga påsk(korn)gräs. Vi får hoppas att inte gräset går samma öde till mötes som basilikan i krukan bredvid. I går passade jag på att gallra lite små späda basilikaskott medan dottern såg på (dumt gjort, jag veeet!). Så i morse när jag var i köket hörde jag glada och entusiastiska "Oj,oj,oj,oj"... Jag kunde snabbt lista ut att det var fara å färde och som vanligt hade jag rätt. Dottern hade lyft basilikakrukan på vår vita vardagsrumsmatta och gallrade vilt. Jag lyckades rädda två små skott. Mattan var förstås full med mull, men eftersom vi hade glömt att vattna vår lilla odling i går så var den så pass torr att det gick att dammsuga upp.

På eftermiddagen påskpyntade vi lite (och jag menar lite), jag har svårt att bestämma mig vad jag tycker om påskpynt. Å ena sidan är det uppiggande med lite glada färger och skojiga figurer men å andra sidan blir det lätt kaotiskt. Så vi plockade fram två kycklingar, en höna och två harar. Hararna är verkligen mina favoriter, eller var, kanske passar bättre. Kaninkillen tappade jag på bordet så hans huvud föll av och limmet hade inte ens hunnit torka innan dottern smällde ner kaninflickan i bordet så att även hennes huvud (kaninens alltså) rullade. Jag har ännu inte orkat motivera mig (eller maken) att limma fast huvudet, så nu står hon på bordet med ett påskägg under armen och huvudet bredvid sig. Jag kallar det en modern installation.

I kväll har jag masserat gubben 45 minuter. Vi gick en massage-kurs i höstas, men har varit lite slöa senaste tiden (någonting som verkligen märks i stela och sjuka axlar). Men idag orkade jag samla tillräckligt med kraft för att ta tag i saken. Jag måste nog säga att jag inte förstår dem som vill arbeta som massör, det är så tråkigt och dessutom blir man själv så sjuk i axlarna (det beror väl antagligen på min teknik (eller snarare dess obefintlighet)). Sanningen är att jag skall till stan imorgon, till både en inrednings- och en blomsteraffär, så det gäller att samla ordentligt med poäng nu före ;).

Nu skall jag slappa i soffan en stund med påskhäxe godis... (Dagens tips förresten; Köp inte godis till påskgummorna en vecka på förhand, i så fall hinner det ta slut många gånger om ;))

Ägg-rörigt med rörmokare

Jag försöker muntra upp mig med lite bilder av påskgodis idag. Ifall veckan fortsätter lika rörigt som den har börjat så lär nog bilderna vara det enda som återstår av påskgodiset när påsken väl är här. Rörigt är ordet ja. Som jag tidigare nämnt så har vi haft en läckande wc-bytta och kökskran. Wc-byttan fixades utan destu större problem i fredags, men idag var det kranens tur. På förmiddagen knackade vaktmästaren och rörmokaren på (jag hade i alla fall fått kläder på mig, många dagar studsar jag på med pyjamas hela förmiddan). Nu skulle alltså kökskranen fixas. Jag och dottern läste böcker i vardagsrummet eftersom hon var minst sagt skräckslagen av gubbarna som plötsligt invaderade vårt kök. När det hela var fixat och de hade tackat för sig så hade vi i stället en sned och repig kran. I och för sig skulle vaktmästaren komma tillbaka (på obestämd tid, så här sitter jag och väntar) för att fixa delen som blev repig, men snedheten sa de inget om. Och så länge har jag varit med i gamet att jag vet att gubbar oftast inte ser (eller bryr sig) när något är snett. Jag kan ju lugnt konstatera att jag hellre skulle ha haft en kran som droppade lite när man hade i gång diskmaskinen än en kran som man får nackspärr av att titta på.

Varför känns det då som en déjà vu -upplevelse!? Högst troligen för att i vår förra bostad hade vi ett plastskydd till ett lysrör i köket som var sönder. Nya fanns inte att fås, så en elektriker kom för att byta ut lamporna (lysrör under skåpen). Resultatet den gången var en sned lampa, ett hål i väggen, ett hack i köksbordet och ett smutsigt golv. Den gången skulle jag också ha föredragit att ha en lampa utan plastskydd på. Nu kommer jag aldrig mer att klaga på något som inte är direkt livshotande. I stället drömmer jag mig bort till vårt nya hus med raka kranar och snygga lampor.

Nu skall jag (på alldeles egen hand) försöka fixa till de fula hålen i väggen i vardagsrummet så jag sedan får hänga upp mina nya bokstäver. Misslyckas jag har jag i alla fall bara mig själv att skylla ;).

Den häftiga "äggskålen" som påskgodiset finns i är av märket Holmegaard (design av Michael Bang). Vi fick skålen i bröllopspresent av mina faddrar som bor i Danmark. Tyvärr glömmer jag ofta bort att använda den, men alltid till påsk får den flytta fram! Glaset med det stora ägget i är från Pentik. Dessa glas är i flitig användning hos oss året runt.

Släktkalas

Idag har vi varit på kalas med släkten. Jag, min man, storasyster och svåger klämde i och sjöng två sånger för det stackars födelsedagsbarnet. Vi hade en ostämd gitarr och en sång hade vi inte alls övat före (det råkade vara precis den sången som vi sjöng tvåstämmigt och som jag skulle sjunga en helt annan version av refrängen). I går då jag och gubben övade här hemma stod jag med händerna för öronen för att inte blanda med hans text och jag var verkligen nervös att jag skulle behöva göra det även idag, men jag klarade mig :). Fast det lät verkligen klanglöst, skyller det lite på den ostämda gitarren. Dessutom dokumenterade mellansystern hela spektaklet med filmkamera, tur att man i alla fall är gift redan för det brukar vara sådana filmer som dras fram till bröllop.

Bortsett från sjungandet så har vi haft en riktigt trevlig eftermiddag (och ska jag vara helt ärlig så tyckte jag nog att det var roligt att sjunga, det var ju publiken som fick lida mest;)). Det är alltid roligt att uppdatera sig med det nyaste släktskvallret, även om ljudnivån ibland stiger till oroväckande decibel-tal i våra försök att överrösta varandra.

Skönt var det också att komma hem, stiga ur bilen och sjunka ner till vristerna i issörjan på parkeringsplatsen. När jag väl kom fram till dörren kunde jag konstatera att mina vinterstövlar inte är vattentäta. Men det var inte så farligt, vi var ju ändå hemma redan... Det jag däremot väntar med spänning på är när jag skall halka pladask med baken i en stor vattenpott. För det är inte om det händer utan när. I dag lär det inte bli i alla fall för nu skall jag bara slappa en stund innan det åter blir dags att försöka släpa sig i säng.

Vad det fanns i paketet? En brandfilt... (men det hade ni säkert själva redan listat ut ;))

WE

Jippie... Påskgräset (som inte är något påskgräs enligt min kräsne man) har vuxit sig riktigt högt redan. Dottern är flitig med att vattna och bjuder generöst vatten ur sin tuttflaska nu som då.

Idag har det annars hunnits med en hel del. Jag var en sväng in till stan och hade tänkt inhandla ett "&" (väggbokstav att hänga i vardagsrummet). Tyvärr var "&" slut och efter att ha stått och tittat en stund på de några bokstäverna som fanns kvar bestämde jag mig för kombinationen "WE". Nu är de alltså äntligen inhandlade (efter att vi har bott här två månader!? och antagligen tar det två månader till innan vi har fått upp dem på väggen ;)). jag hittade också en hel del kläder åt dottern i stan (regnkläder, vårhalare och en vårjacka). Bäst tyckte hon nog om regnjackan med Lille Skutt på, för den har hon traskat runt med hela kvällen. Så nu är det att hoppas på att det varma, regniga, klottiga, leriga vädret håller i sig för jag tror inte hon går med på att ha några andra utekläder de närmaste veckorna.

Vi har också gjort el-planering till huset med gubbens bror idag. Jättejobbig om ni frågar mig...med el-planeringen alltså! Det är så svårt att föreställa sig utgående från små platta ritningar hur man skall ha det. Till sist var hela pappret fullt med streck, kryss, bollar och bokstäver kors och tvärs... att koppla något efter den ritningen kan bara betyda katastrof (typ att man tänder kökslampan i något av sovrummen på vinden, eller att det enda TV-uttaget finns i badrummet...). Jag vet så bra hur jag vill ha det, egentligen, men det är så svårt att få ner det på papper och ännu svårare att övertyga någon annan (främst gubben) om att mina ideér är riktiga genidrag.

Vi hade också ett snabbesök av syster, så hon fick se hur det går till när en 1-åring skall äta tacos (inte helt vanliga tacos förstås, utan lite special-tacos). Dottern äter denna maträtt så gladeligen, men sedan får man göra kökssanering och tvätta upp hela flickan. Det skulle inte ha förvånat mig om vi skulle ha hittat tomatbitar i blöjan. Näe, jag tror nog vi fortsätter att mata henne ännu några år... Hoppas att det finns någon lärare som är villig att mata sedan när hon börjar skolan :)

Tack och God Natt, i morgon blir det släktkalas :)

Har haft en riktigt härlig dag idag med massor av skratt och gamla minnen. Jag och dottern har tillbringat hela dagen tillsammans med mina två systrar och en systerdotter. Medan småtjejerna sov passade vi på att prata gamla tider och vad passar inte bättre då än att kolla upp gamla gemensamma bekanta på vår allas facebook. En riktigt superdag alltså!

Sedan avslutade vi systerdejten med att klämma i med en gemensam sång (=körövning inför ett kalas vi ska på på söndag). Jag måste väl medge att jag hör till den kategorin som sjunger hellre än bra. Det innebär att skulle jag vara med i Idol (vilket aldrig i detta livet skulle hända men) så skulle jag inte vara en av dem som käftar emot juryn när de påstår att jag låter som en hes gammal burhöna som försöker sig på ett parningsläte. Jag varvar friskt mellan någon sorts normal stämma, falsett och en lite hes, raspig röst (och försöker ivrigt övertyga både mig själv och publiken om att det är min avsikt att få till så många olika läten som möjligt på en och samma gång). Nåja, jag behöver inte sjunga solo i alla fall och någon annan behöver nog inte heller vara rädd att få sin stämma hörd eftersom dottern högljutt doade "Bä,bä" hela sången igenom när vi övade. Kalabalik är nog det ord som bäst beskriver den rådande stämningen när våran familj sluter upp nu för tiden.

I vår familj verkar vi också ha någon sorts panik över att bli utan dopp till kaffet (gottegrisar som vi är). Idag var jag faktiskt enda som inte hade bidragit till den saliga röran. Mamma hade tagit upp bullar ur frysen, pappa hade inhandlat färska wienerbröd, äldsta syster hade bakat egenkomponerad mandelmasse-kaka och mellan syster hade smugglat in engelska bakelser. Så nu sitter jag här med proppfull mage, sockernivån på topp och är ändå så snål på min Toblerone... Funderar jag en stund till så kommer jag nog på nån vettig orsak till varför jag skall få ta ännu en bit till i kväll. (Om inget annat funkar så kan man alltid köra med Alfons "Jag är ju så liten, kan inte förstå, jag tar väl en kaka, jag tar kanske två...". En gång lillasyter, alltid lillasyster. En gång kakmonster, alltid kakmonster)

Söt helg till all läsare :)

Choklad och Award

Chokladstrejken är över för denna gång... Efter att ha blivit överöst med choklad i olika former från världens alla hörn de senaste dagarna så har jag kommit underfund med att min omgivning inte känner sig riktigt bekväm med mitt strejkande. Och visst kan jag väl medge att mitt humör har haft en ordentlig svacka de senaste elva dagarna (åh, vilket sammanträffande, exakt lika länge som min strejk höll i sig!?). Så idag har jag avnjutit tre stora vitchoklad Toblerone bitar... Men förresten, det kanske inte ens räknas till kategorin choklad, kakaoprocenten är nog väldans låg i vitchoklad, jag tror bestämt att jag kan ta en bit till ;).

Dottern har också blivit en hel garderob rikare. Snälla moster hade shoppat en hel påse full med England-kläder (till samma pris som pappan hade köpt ett par jeans för). Så klädprovning har vi haft här idag minsann. Vårt lilla modelejon hittade nog sina favoriter i märkesjeansen som pappa inhandlat samt den tuffa Mimmi Pigg t-shirten från England. Jättesöt var hon där hon stod med händerna i fickorna och speglade sig :).

Idag blev jag också tilldelad min alldeles första bloggaward av Hvita Hjärtat, stort tack för den :)

Awarden går ut på att jag ska berätta om saker som gör mig glad.

Jag blir glad av:

• att vakna på morgonen mellan de två personer som jag älskar allra mest; min dotter och min man
• choklad
• havet och fiskmåsar
  
• presenter och överraskningar
• blommor, att plantera och se något nytt växa fram
  
• att få vara bland familj och vänner
• att få vara ensam i bland
• att dansa och sjunga

Nu är det meningen att jag ska skicka vidare denna award till andra bloggare, men det verkar som att de flesta redan skulle ha fått den ;). Så i stället önskar jag mina läsare många glada stunder med läsning här hos mig :) Keep smiling!

(Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet... Willa Wery Wild`s nya jeans är av märket Claire DK)

En tomatröd handlerskas bekännelser...

Ännu en stormig dag i mitt liv har passerat, ibland frågar jag mig nog om det bara är till mig som orkanvindarna hittar. Egentligen gick hela början av dagen riktigt bra (om man bortser från att både wc-byttan och kökskranen började läcka, men det är ju sånt man får räkna med när maken befinner sig på annan ort). Efter att ha städat klart for vi till mommos en stund på eftermiddagen där vi njöt av det härliga vårvädret. Eftersom dotterns tålamod till och med är kortare än mitt så hann vi med en hel del (sparktur, pulkaåkning, solande på bastu-verandan, snöskottning osv).

När kylskåpet har gapat tomt på sånär en halv ketchupflaska och en möglig ost (i och för sig med märket Aura på men ;)) de senaste två dagarna så hade jag inte något annat val än att åka och handla ikväll. Som tur fick dottern stanna hos mommo, så jag fick i alla fall fara själv. En riktig noja som jag har är att jag är livrädd att jag skall stå i kassan och märka att jag inte har plånboken med. Därför kollar jag varje gång jag kommer in i en affär (och ca fem gånger medan jag handlar) att jag har börsen med. Eftersom lill-tjejen ser ett stort nöje i att plocka ut bankkort, körkort samt diverse stamkundskort i prydliga högar på golvet direkt hon får tag på min plånbok här hemma så har min noja antagit nya breddgrader; jag måste nu också naturligtvis kontrollera att jag har bankkortet med. Sagt och gjort, i butiken kollade jag hit och kollade dit och allt verkade vara i sin ordning. Gladeligen stack jag ner kortet i kortläsaren vid kassan och knappade in rätt kod med resultat : Kortet inte godkänt. Prövade en gång till och samma resultat... Med ansiktsfärg som den mognaste tomat flög hundratals tankar genom huvudet tills jag kom på en snilleblixt; jag kan ju använda stamkundskortet att betala med. "Det går bra", sade kassafröken, "beroende på hurudant kort du har". Hundra tankar till flyger i min nu överhettade stackars hjärna, varav speciellt en röst gjorde sig hög: "Jag har bara parallellkort till gubbens kort!!!" Som tur (lite tur kan jag också ha ibland) så kunde jag ändå betala med det. Skamsen som en vissen tulpan kastade jag ner alla mina varor huller om buller i plastkassarna o småsprang sedan till bankomaten för att kolla hur det riktigt stod till. Den mest självklara saken i världen förstås varför kortet inte funkar; det fanns inte tillräckligt med pengar på kontot!!! Tanken hade inte ens slagit mig att det kunde vara så som det låg till! Jag hade glömt att flytta över mellan kontona (vi har flera olika med mer eller mindre pengar på, ekonomin hålls mer balanserad i detta hushållet då)!

Och nu sitter jag här med denhär känslan att jag skulle vilja säga åt kassatanten och de som stod efter mig i kön att jag är absolut inte pank, bara lite glömsk! (I och för sig tänkte de nog inte alls så mycket på det som jag föreställer mig att de gjorde där jag stod med hela rullbandet fullt av mjölkpaket, blöjor, tulpanbuketter, kex, yoghurtar m.m.m.m.). Nå, bättre lycka nästa gång, då har jag ännu en sak till att kolla (först kontot, sedan plånboken, sedan bankkortet och så repetera koden fem gånger innan jag slutligen får gjort det jag ska) Tvångstankar? Vad är det? Nu ska jag räkna baklänges från 100 två gånger innan jag kryper ner under täcket... God Natt ;)