Det har varit tyst här inne hos mig ett tag. Dels beror det på förra veckans värmebölja med närmare 30 grader varje dag. Då sitter man inte inne vid datorn precis, det är knappt så man bygger hus. Man är utomhus och solar, simmar och åker båt.
Dottern har fattat hur man njuter, här under fredagskvällens båtutflykt till en strand. Lycka är nog det ord som bäst beskriver situationen! I dag blev vi i alla fall påminda om att det i kalla Finland vi bor, för termometern visade på 11 grader. (Nästan lite skönt, viskar jag).
Sen var det ju också en annan orsak till blogguppehållet. Det visade sig att det inte var normalt att vara så trött trots pågående husbygge och småbarnstrots. (Med så trött menar jag att jag somnar på två minuter när jag lägger ner huvudet någonstans, jag är minst lika beroende av dagsvilan som dottern är och får dessutom ta pauser under matlagningen och lägga mig i soffan och ta igen mig några minuter när det plötsligt känns som att all energi skulle rinna av mig). Det var bara av en slump som rätt läkare kom på att undersöka min sköldkörtel och genast skickade mig på blodprov. Några blodprov senare och nästan daglig kontakt med sjukvården under de två senaste veckorna så har jag nu påbörjat livslång medicinering på grund av hypotyreos. Diagnosen i sig känns inte så skrämmande, det är mest skönt att få en förklaring till min trötthet och andra problem den har medfört. Ibland har jag tänkt hur jag har kunnat bli så lat mitt i allt, eftersom jag alltid varit ganska aktiv. Så det känns bra att veta att min "lathet" beror på att kroppen har gått på sparlåga den senaste tiden. Det som känns mest skrämmande är medicinen, att jag ska äta den varje dag i resten av mitt liv. Med tiden blir det väl ändå en vanesak och snart kanske jag börjar känna av effekten av att kroppen kommer i balans. I slutet av sommaren väntar fler blodprov och undersökningar. Till dess ska jag njuta av det jag har, för visst får man sig en tankeställare när allt inte står rätt till!
Jag funderade en hel del om jag skulle skriva om det här i min blogg, jag har hittills valt att inte vara så personlig. Jag bestämde mig till slut för att berätta det, mest för att jag vet att jag har en hel del vänner och bekanta som läser och det känns som jag är skyldig en förklaring till varför jag varit så trött och irriterad den senaste tiden. Jag har ju själv inte vetat varför, men nu vet jag - och ni. Då kan jag återgå till att skriva om husbygge och inredning i fortsättningen.
Ha en bra början på veckan!!!
